Dagens Nyheter – 12 februari 1867, sida 1

Motsatserna eller Rodlighet varar längst. (Forts, från föreg. Af.) 0:06 Vi tro oss i det föregående kapitlet ha gifvit våra läsare ett begrepp om detlefnadssätt, som nu fördes af den äldre Thornway. Alldeles ur stånd att hålla sig uppe; sjönk han allt djupare och blef sålunda snart en af dessa ömkansvärda uslingar, som i sådan mängd finnas i London och hvilka alla sträfva att uppehålla lifvet, ehuru detta borde vara dem föga kärt, emedan de icke ha någon glädje att vänta af framtiden, Ibland var han behjelplig vid tyngre sakers flyttning från ett hus till ett annat, ibland höll han en landtbrukares häst, ibland, när hungern nödgat honom att stiga upp mycket tidigt, begaf han sig till Billingsgate och erbjöd gig att bära fisk åt personer som köpt sådan, men icke hade någon tjenare med sig: Han lefde för dagen: Sedan han stillat sin hunger; använde han allt hvad han förtjenat till dryckesvaror, och en naturlig följd häraf var att ban sällan visste när hav skulle komma i tillfälle att äta nästa rål. Han hade aldrig bott beqvämt, sedan han kom till den stora staden; men nu ansåg han lör en stor lycka att få tillbringa natten i ett stall eller på en höskulle.