Dagens Nyheter – 11 februari 1867, sida 2

näm anblick; dock höllo minst ett dussin personertillgodo med att tillbringa natten i dettarum: De sutto på golfvet, eller också hade de intagit den ställning, i hvilken de trodde sig komma att sofva bäst; Alla tycktes vara nöjda eller åtminstone söka till att vara det. Thornways nye vän måste ha sett på hans min att han icke var just belåten: Derföre yttrade han: — Här har man visserligen inga stora beqvämligheter; men när man befinuer sig härinne, tackar man Gud att man slipper vara derute. Han pekade dervid på fönstret, hvars rutor regnet piskade med mycken häftighet; det hade nemligen börjat blåsa starkt. — Lokalen är visserligen hvarken elegant eller treflig, fortfor mannen, men den har sina förtjenster. Man blir icke blöt, så länge man vistas härinne, och det är, särdeles under denna årstid, något att sätta värde på. Ochde personer som komma hit, äro alla aktningsvärdt folk. De ega ingenting, men deras fattigdom är det enda man kan anmärka emot dem. ..sSer ni, saken är denatt åtskilliga hus här i qvarteret nyligen voro så förfallna att ingen ville bo i dem. Derföre har egaren nödgats låta rilva ned det ena efter det andra och bygga upp dera igen: Vår värd är en bland de arbetare som härmed äro sysselsatta. Medan de hålla på att inreda ruzmen, hyr han ut dem för nätterna åt sådana som oss. Härpå förtjenar han rätt snällt. Han tar två pence för hvarje person, när taken äro färdiga och eldstäder uppsatta; och som ni ser, saknar han icke kunder. — Det märker jag nog, sade Thornway; i