Dagens Nyheter – 11 februari 1867, sida 2

— Ja, som jag säger, fortfor den okände. Hon har fem pund i sparbanken, och dessutom ett präktigt möblemang; som hon ärft efter sin tant. Tillika förtjenar hon rätt mycket pengar genom sitt arbete. Derföre sätter hon näsan högt i vädret, hvilket ju icke är underligt; och hon säger, att hon visst icke ämnar kasta bort sig sjelf och att hon icke vill gifva Sam något bestämdt löfte, förrän han äfven insatt fem pund ibanken; Sådant är förhållandet: Han kan icke spara just mycet af sin dagspenning och samlar derföre ihop summan på detta sätt. Han har redan börjat sätta in pengar, kan jag tala om för er, och har sin sparbanksbok likasom förmögna personer. Nu skall jag förklara hvarföre han Icke kan lemna kredit utan håller efter sina ku nde så strängt som han gör: ifall det dröjer för länge, innea han får de fem punden, är det troligt att hon förlorar fålamodet och tar någon annan, i stället för att vänta på honom: Det finns många unga män som skulle anse för en stor lycka att i en hast bli egare till en sådan summa, Har man blott en grundplåt går det sedan lätt aut bli rik. — Jag får upplysa mina vänner, utropade deras värd med grof stämma, att jag icke tillåter något prat efter midnatt. Derigenom hållas andra gäster vakna. Kyrkklockan har slagit tolf för fer minuter sedat; alltså håll munnen på er och det genast. — Ar det så ni talar till Poll; Sam, när ni kurtiserar henne? frågade Thornways vän. — Hvad rörer det er, om jag får lof att fråga? Ni har väl ingenting att göra med Poll; lydde svaret: Sof nu och låt mig icke höra af er vidare; det råder jag er till; (Forts.)