Dagens Nyheter – 11 februari 1867, sida 1

— Håll mannen, krögare! Dylika utrop omvexlade med hvarandra. Oredan blef allt större, de som icke fingo sin vilja fram, råkade i vredesmod, och en allmän sammandråbbning tycktes vara. nära förestående, då Thornways vän.hviskade i hans öra: — Här blir slagsmål af; det är bäst att vi gå vår väg, medan tid är. Å — Skola vi icke röka en pipa till? sade Thornway, som gerna skuile ha velat ännu en stund öfverlemna sig åt den njutning, på hvilken han satte ett så stort värde. Vi bli väl icke uppätna heller kan jag tro. — Men det är icke omöjligt att vi bli bitna så att vi känna det länge nog, genmälde den andre; Dessutom kan det hända att man kallar 083 såsom vittne inför rätten, och det vill jag helst undvika; Jag begriper heller icke hvad det tjenar till att stanna qvar, när vi ej ha någonting att dricka; ni säger ju att ni är utan pengar, och hvad min egen kassa beträffar, tål den icke vid någon ytterligare förminskning. Jag måste ha en slant för morgondagen också: Något förödmjukad af att på ett sådant ställe ha emottazit en påminnelse om nödvändigheten af att vara försigtig och sparsam, följde Thornway helt tyst sin ledsagare. De passerade en mängd trånga gator och gränder, och sedan de gått en fjerdedels timma skulle det ha varit omöjligt för Thörnway att hitta tillbaka till den restauration, hvarifrån de kommo. Det enda han hade någorlunda klart för sig var att den låg nära floden. Det blef allt mörkare uuder det de gingo; ty gatlyktorna voro ytterst få och de digra regumolnen sänkte sig allt närmare till jorden;