Dagens Nyheter – 11 februari 1867, sida 1

stöd af de till fattigvården anslagna medel: Men detta understöd upphörde, när styresmännen öfver tvenne fattighus råkade i tvist om; fråa hvilkendera inrättningen det underhåll, hon behöfde, rätteligen skulle utgå; och innan denna tvistefråga hann blifva löst, afled den stackars gumman. — Ett herrligt land är det gamla England! utropade i detta ögonblick en af sjömännen. Thornways nye vän fortfor, utan att gifva akt på detta. utrop: — Jag känner en familj i Cow Cross, somi denna stund lider brist på det nödvändigaste: Mannen var en af mina gamla omgängesvänner och hade många barn, hvilka tillika voro sjukliga: Han hade minsann göra nog till att hålla dem vid lif. Emellertid sörjde han för dem så godt i hans förmåga stod. Han hade varit föraktlig om ban icke gjort det: — Han kunde naturligtvis icke annat, stammade Thornway; men orden tycktes vilja fastna i halsen på honom. Han skulle så gerna ha velat kasta en blick på den okändes anlete, för att se om denne misstänkte honom; men han vågade det icke. — Nåväl, återtog berättaren; han angreps af en elakartad feber, utan tvifvel föranledd af den låga diet, han nödgats föra, och nu har han efter all sannolikhet aflidit på sjukhuset: Minsta barnet är äfvenledes sjukt, och doktorn säger att det icke kan lefva många dagar. Under den kalla väderlek; som nu en tid fortfarit; ha de icke haft något annat bränsle än de spillda stickor eller kol, som barnen kunnat plocka upp: De få två shillings och lika många rågbullar i veckan från församlingens fattighus.