Dagens Nyheter – 9 februari 1867, sida 2

synnerlig uppmärksamhet: De fortforo att i det största lugn röka sina pipor: Bland dem befunno sig Thornway och hans följeslagare; som tagit plats helt nära dörren. Den förstnämnde yttrade: — Det är ondt om arbete nu för tiden: — Jag vet icke hvad jag skall svara härpå, sade den okände: Det beror af det yrke, man egnat sig åt: Somliga arbetare ha det bra, andra deremot lida nöd. Som sagdt; det kommer an på yrket: — Och hvad är ni för slag; om jag törs fråga? sporde Thornway. — Jag förtjenar mitt uppehälle genom att tillhandahålla papper åt dem som äro i behof deraf; genmälde den tillfrågade, i det han blåste ut ett väldigt rökmoln: — Jaså, svarade Thornway något förvånad: Han fästade en mönstrande blick på sin granne; hvilkens yttre antydde, att han icke befann sig i särdeles goda omständigheter: — Ni är väl ej anställd vid någon pappersfabrik; eller huru? — Nej, lydde svaret; jag är icke anställd vid någon af våra pappersfabriker; men jag drar nytta af deras tillverkningar ändå: Ser ni, saken är den; att man kan göra affärer här i London; utan att ha butik. Jag och mina två gossar gå ut om morgnarne — vanligtvis mycket tidigt — och vi taga ned alla affischer, kungörelser och dylikt som äro anslagna å husknutarne. Sedan sälja vi papperet pundvis. — Affischerna! .:: Husknutarne! utropade Thornway, högeligen öfverraskad: Nåja; tillade han; det är, när man tänker närmarg på saken,