Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 3

SApPIVpe hn DLR HVAR MGM få HUIMHRUCUSIUUV till väga i fråga om de sednast timade ombytena inom ministeren, att den nuvarande krigsministern, marskalk Niel, på lördagsmorgonen hade ämnat fara till Toulous? för att jaga i stedens grsnaskap. Då ban kom upp föratt taga afsked af kejsaren sade denne till bonom: Ni får lof att stanna der ni är, marskalk, Jag kommer snart att behöfva edra tjenster. Den nattliga fest, som skulle hafva egt rum på skridskoklubbens bana i måndags inställdes. Och kan ni gissa hvarför? Jo, derför att kejsarionan erinrade sig att den 21 januari var årsdagen af Ludvig XVI:s afrättning: Emellertid gick festen af stapeln i tisdags i stället, och ehuru tövädret redan då bade börjat och staden i följd deraf fått vidkännas en öfversvämning i smått, var festen otvifvelaktigt lyckad. Man beklagade mycket deras majestäters frånvaro. Deltagarnes antal sades hafva uppgått till 1500, hvilken uppgift låter harit när otrolig, då man besinvar sjöns ringa omfång och att ingen besvärande trängsel vid något tillfälle kunde förmärkas. Åstynen af det hela var bländande och liknade ett praktfullt feeri-spel. Tänk er en ofantlig spegel, upplyst af kulörta lyktor, elektriskt ljus och bengaliska eldar. Effekten bäraf var stundtals bokstafligen sådan, som om rubiner, topaser och smaragder hade varit kringströdda på en yta af med rimfrost betäckt silfver. Skridskoåkarnes figurer gjorde en mystisk, spöklik effekt, då de gledo framåt, stundom endast skönjbara genom de lyktor, som de buro på sina hattar, hvilken befängda utstyrsel emellertid visade sig vara af mycken nytta, då många kollisioner derigenom undvekos. De bland damerna, hvilkas ålder icke tillät , dem att åka skridsko skötos fram på isen i de näpnaste små slädar. Klockan 11började fyrverkeriet; massor af raketer och romerska Jjus och dylikt afbrändes. Festen afslutades med en splendid bankett klockan half 12. V Bland andra notabiliteter, hvilka deltogo i festen, voro säsongens trenne lejon, Rhalis-Bey; Mustapba Pascha och prins Nariskin. Mustapha Pascha har användt en god del af sin stora förmögenhet på inköp af egendomar i Nizza, der ban bar ett etåtligt residens. Dessutom bar han ett palats i Paris. Prins Nariskin ser sig om efter ett palats, men ännu har han icke lyckats finna något, hufvudsakligen af det skäl, att han i sin blifvande bostad önskar åtta salonger i svit. Emellertid har prinsen inköpt en villa nära Boulogneskogen, der han för några dagar sedan dinerade med en vän och landsman prios — : Vid deserten anmärkte prins Nariskin att en af fruktkorgarne var synnerligen vacker och frågade sin värd om denne satte något synnerligt värde derpå. Icke det ringaste, blef svaret. Vill ni låta mig köpa den för en så och så stor summa; Mitt skähkrum skulle förlora sin skönaste prydnad; om jag sålde denna korg. Nå; då vill jag köpa hela rummet. Godt, svarade värden; Och hotellet också tillade prins Nariskin. pHjertans gerna. Och vinkällaren? Låt gål! Och stallen? Jä visst.. Och vagnarne och hästarne? Ja, och hvad vill ni gifva mig för alltsammans? 400,000 francs. Afgjordt! Men på det vilkor, sade prins Nariskine, att jag får sofva här i natt och att nilemnar huset efter middagen. Säljaren menade att vilkoret var så spirituellement excentrique, att han äfven ville gå in derpå. De 400,000 francs lades på bordet, i goda bank-anvisningar. F. d. värden ringde på sin kammartjenare och gaf befallning att hans garderob genast skulle inpackas. Prins Nariskin följde sin vän och gäst till dörren af en vagn, som han artigt tillbjudit den att begagna, som en timma förut varit dess egare; Och sålunda blef prins Nariskin värd på Villa Ranelagh. Ni har väl redan hört talas om den sednaste stora teaterskandalen: drottningens i demimondens verld debut på Bouffes Parisiennes? Godt, Denna debut har nu verkligen försiggått; sorgligt att berätta. På aftonen såg man gråhåriga financierer och allvarlige affärsmän trängas med Jockeyklubbens medlemmar utanför teatern, med en ifver såsom hade det gällt att komma upp på lagstiftande kamrarnes läktare en dag då en debatt, hvarpå landets ve eller väl hängde, skulle försiggå. Och all denna trängsel; dessa knuffningar; denna folkmassa shmlad för att få se, hvad? Svaret trycker en förnedrande prägel på våra dagars societe. Jag tillstår att jag icke hade den äran att vara närvarande vid denna moderna Pbhrynes debut på tiljan; men enligt alla sammanstämmande uppgifter utvecklade demimondens drottning hvarken någon talang såsom skådespelerska, några behagliga rörelser eller den ringaste kännedom om musik. Men frånvaron af allt detta förmådde icke det ringaste afkyla det aristokratiska auditorium, som samlats för att gifva glans åt lastens triumf öfver konsten och som ursinnigt applåderade fel och osmakligheter; hvilka skulle medfört ut hvissling för hvar och en som icke varit så väl känd för publiken som Corah Pearl; En charf BV . FO ON . 1 0 MORA SIA 5