Dagens Nyheter – 8 februari 1867, sida 1

ver att han utöfvade en last, som tillskyndade honom så mycket oudt, utan öfver den omständigheten att han icke kunde få äta så god mat till middagarne och förtära så mycket spirituosa; han ville. Om Thomway haft svårt för att få anställning, då han ännu var en främling i den stora hufvudstaden; hade han det i vida högre grad nu; sedan han innehaft en plats derstädes, ochi förlorat densamma; emedan han icke velat hålla sig nykter. Arbetsgifvare pläga gemenligen vara mycket rädda för att antaga personer; som äro begifna på starka drycker. Och det må man icke förtänka dem; De inse och veta att det strider mot deras intresse att lägga hyende under den afskyvärda dryckenskapslasten,, att man aldrig kan lita på en drinkare, att han ofta befinnes vara borta, då hans närvaro är som mest behöflig, eller; ifall han är tillstädes, icke duger till att arbeta, att hans hand vanligen är svag och osäker, hans tankar orediga och hela hans kropp i större eller mindre grad förstörd, hvadan han icke sällan skämmer bort arbeten eller illa utförer hvad åt honom uppdrages. Arbetsgifvaren vet allt detta — han har alltför ofta lidit mehn till följd deraf, för att icke veta det. Afvenledes är han icke okunnig om att dåliga exempel smitta, att lastens makt kan sprida sig i hans verkstad eller fabrik; att till och med hans bästa arbetare kunna derigenom bli förderfvade, och att derföre klokheten bjuder att ban skyr hvarje drinkare som pesten: Thornway kom snart underfund med detta förhållande; Han gick från det ena kontoret