Dagens Nyheter – 7 februari 1867, sida 3

— oo — UTE SESSFEESEENISEUST RR — Han bar blifvit förtalad, derom kan du vara öfvertygad, inföll Roberts försvararinna. Vårt tjenstfolk och våra arbetare beskylla honom för allt möjligt ondt, och orsaken dertill är helt enkelt den att de icke tycka om honom, emedan han håller dem på vederbörligt afstånd, såsom jag uppmanat honom att göra. Tro icke hvad de säga, käre Freestone. Jag känner den stackars gossen bättre än ni, och det-finnes mera godt hos honom än ni kan ana. Han är icke i stånd till att göra en menniska något för nära, det ansvarar jag för: Herr Freestone skakade hufvudet. — Jag skulle önska att ni sade sannt, yttrade han, men jag fruktar att nistorligen misstager er. Jag skall hålla ransakning med honom endera dagen, och då skall han få smaka min käpp lika visst som det är att han heter Robert. — Ni får icke vara sträng mot honom, bad frun: Ni behandlar honom alltid med så mycken hårdbet att han i er närvaro icke vet om han skall våga röra en hand eller en fote Det är derföre icke underligt att han gör sig skyldig till ett eller annat misstag; stackars barn. Jag är förvissad om att han blir djupt nedslagen, när han får höra detta. Jag vet att han blir det: Ni måste ha öfverseende med honom denna gång, Freestone. Kom ihåg att han är min slägtinge: — Ja, ja, sade byggmästaren, i hvilkens ädla hjerta vreden icke längre än högst en fjerdedels timma förmådde bibehålla sig. Jag larer icke kunna glömma detta så lätt. Jag skall väl ändock förlåta honom för denna gång. Men hvarföre uppförer han sig icke så att jag kan vara be