Riksdagen. Gårdagens plena: Första kammaren, Andra kammaren hade, på häradsb, Hessle: förslag, beslutat tillsätta ett särskilt utskott fö: att utreda frågan om särskilta åtgärder till upp hjelpande af jordbrukarens betryckta ställning. Andra kammaren hade inbjudit den första att deltaga i beslutet. Hr Ekman afstyrkte att antaga inbjudningen, eller satt hänskjuta frågan till bankoutskottet. Frih. Blldt instämde och trodde att frågan kunde der blifva lika väl utredd som i ett särskilt utskott. Hrr Hasselroth, Tornerbjelm, Bennioh, Ekonnan, Arrhenius, Schartau, Trolle och Warn samt frih. Carl Raab, Sprengtporten, Hugo Hamilton och Sohwerin talade för bifall, med hopp att ärendet skulle genom särskilt utskott blifva närmare belyst och möjliga medel till det ondas botande funna. Dock tycktes man derom hysa föga hopp. Prohibitisterna skyllde betrycket på frihandeln, bankerna och skuldsättningen (hvilken flere af dem hufvudsakligen framtvingat). Grefve B. Sparre gjorde en mörk skildring af icke allenast den större jordbrukarens, utan äfven den mindre hemmansegarens förfärliga ställning. Han sade, att ett hemman, som i medeltal kan beräknas till 50 tunnland areal, får i allmänhet betala 300 rdr i skatt eller 6 rdr pr tunnland. I arrende får man vanligen ej 10 rdr tunnlandet och äfven för god jord icke mer än 12 rdr. Den mindre landtbrukaren måste således i skatt betala ungefär hälften af hvad som den goda jorden inbringar. Det är ej svårt att inse hurudan ställningen skall under sådana förhållanden blifva för jordbrukaren. Talaren visade vidare, huru fabrikstillverkningen fallit (?), hvilket vore ganska illa, emedan en sund fabrikstillverkning måste befinna sig i ständig utveckling. Inträffar motsatsen, såsom nu, så lider jordbrukaren äfven deraf. Konkursernas antal har fördubblats sedan 1859, hvilket vore väl starkt. Hr Wallenberg ville ej motsätta sig tillsättande af ett särskilt utskott, ehuru han ej väntade sig mycket deraf. I afseende på den föregående talarens skildring af de mindre hemmansegarnes ställning anmärkte han, att de anförda förhållandena endast kunde afhjelpas genom skattelindring. I EN ah