Dagens Nyheter – 6 februari 1867, sida 2

Han tvekade en stund och sade derefter med svag stämma: — Ni ämnar väl icke omtala för min morbror; hvad ni vet, Cleverdon? — Det är icke min afsigt, lydde svaret. Jag vill er intet ondt; och er hemlighet är hos mig väl bevarad; Men; tillade han; ni skulle genom att göra mig emot kunna förmå mig till att förråda er; hvarigenom ni; såsom ni sjelt inser, skall råka i en föga afundsvärd belägenhet. — Var förvissad; käre Cleverdon, att jag visst icke vill tillskynda er någon förtret, svarade Robert och såg mycket ödmjuk ut. Jag hoppas att vi alltid skola trifvas rätt väl tillsammans: Åtminstone skall; om några misshälligheter oss emellan skulle uppstå, skulden dertill icke ligga hos mig; det lofvar jag: — Bra taladt, yttrade bokhållaren; som i medvetande om sin makt ansåg sig kunna antaga en beskyddares ton: Jag skall måbända snart komma i tillfälle att använda er tillgifvenhet på ett för oss båda högst gagneligt sätt. Jag säger icke mera för närvarande; men kom ihåg att jag är er trogen; så länge ni är trogen mot mig. Var lugn: Vi skola förstå hvarandra och komma mycket väl öfverens; derom är jag öfvertygad. Han vände sig om; likasom för att återtaga sitt arbete; men Robert lutade sig mot pulpeten och tycktes tveka. — Jag skulle önska, att ni ville i något tydligare ordalag upplysa mig på hvilken botten jag står; sade han slutligen: Herr Cleverdon lade ifrån sig pennan och med sina skarpa ögon mönstrade han Robert från topp till tå: Hans blick; i allmänhet geI nomträngande; var nu så mycket svårare att