Dagens Nyheter – 6 februari 1867, sida 2

uthärda som den hade ett uttryck, fullkomligt olika dess vanliga: — Jaså, jaså, genmälde han; Välj ett bland mina förslag; Skall jag gå till er morbror, omtala för honom den oärlighet; ni begått; jemte mycket annat, som jag skulle kunna upplysa honom om, ifall jag ville, samt bekräfta med ovedersägliga bevis, låta honom veta, huru förderfvad hans beprisade systerson är, och laga att ni blir körd ur huset och beröfvad allt hopp om arf och lycka? Eller skall jag berätta för Thornway hvem det är som föröfvat den brottsliga handling, för hvilken han nu lider straff; rentvå hans fläckade namn och ånyo ställa honom i gunst hos er morbror samt låta skicka er öfver hafvet till den förvisningsort; der Carely vistas? Jag kan göra hvilketdera jag behagar; men om ni vill handla i öfverensstämmelse med mina önskningar och gagna mig på ett sätt; hvarigenom ni äfven kan befrämja er egen fördel, och hvarom vi framdeles skola tala, både kan och vill jag låta er fortfarande åtnjuta ert goda rykte. Det angenäma lif ni nu förer; skall ni då allt framgent föra, och man skall säga, likasom nu: En så oskyldig ung man herr Robert är. .: Det står i min makt att bestämma ert öde. Hvilketdera af mina nu uppgifna förslag antager ni? — Det sista! det sista! utropade Robert; som vid den anspelning herr Cieverdon gjort; på möjligheten af hans förvisning ur landet; helt och hållet förlorat modet; Förråd mig icke; Cleverdon, och jag blir er glaf: (Forts.)