Dagens Nyheter – 6 februari 1867, sida 1

Motsatserna eller Roedlighet varar längst. (Forts. från föreg. JF.) XXVIL Annie Browning hade icke öfverskattal si.t inflytande bos den person åt hvilken hon arbetade. Hennes städse berömliga uppförande hade tillvunnit henne denna persons oinskränkta förtroende, hvadan Frank på hennes rekommendation genast blef antagen till portvaktare, hvilken befattnings innehafvare det äfven ålåg att gå ärender. Han inträdde i utöfningen af sitt nya kall med mycket blandade känslor. Det hade varit att förutsätta alltför mycken dygd och kraft hos menniskonaturen, ätt vänta det en gosse sådan som Frank — sedan han efter så många försakelser mödor och strider funnit sitt tålamod och sin sjelfuppoffring så till vida belönade att han hunnit etwt eller ett par steg uppför lyckans trappa och hoppet om att nå ännu högre vaknat ihans bröst — skulle, då han plötsligen blifvit kastad tillbaka till marken; börja sitt hårda arbete ånyo med oförminskad villighet och glädje. Han gjorde det icke heller. När han gick på stadens gator med sina paketer på armen, erfor han en bitter saknad af den lycka han förlorat; men tanken på att han icke på minsta sätt gjort sig förtjent af det slag, som träffat honom, var en ljuf balsam för hans sårade själ. Då en menniska vet med sig sjelf att hon icke har någonting att förebrå sig, mister hon ej modet; äfven om hon är föremål för allas