Dagens Nyheter – 6 februari 1867, sida 1

Han gjorde intet försök till att förmildra det allmänna omdömet, emedan han visste att det skulle ha tjenat till ingenting. Hans godhjertade och ädelmodige hasbonde; som så gerna velat tro honom oskyldig, hade funnit sig föranlåten att visa honom ifrån sig; huru skulle han då kunna hoppas ett mildare bedömande af. andra. Han måste med tålamod fördraga det förakt hvarmed ,han bemöttes; Det fanns åtminstone en derofvan som visste att han icke begått något brott; och det fanns en här nere som trodde detsamma, nemligen den varelse han älskade högst på jorden — hans moder: Afven en annan person trodde honom vara oskyldig, vi mena herr Cleverdon: Den nitiske bokhållaren stödde icke sin tro på samma skäl som Mary, utan hade på en helt annan väg kommit till denna slutsats. Såsom vi redan omtalat egde han kunskap om den skuld; Robert Blaekburn ådragit sig, samt hade af motiver, dem läsaren ännu icke känner, uppmanat fordringsegaren att påyrk gnar betalning. Han hade, såsom vi sett, väntat att Robert skulle nödgas vända sig till honom med begär ran om nödiga medel och blef icke litet förvånad när han fick höra att skulden blifvit uppgjord: utan att hans hjelp anlitats. Han visste att Robert för närvarande icke hade några penningar, hvadan han måste antaga att en person försträckt honom sådana; Men hvem som varit så hygglig, stod det icke i hans förmåga att utfundera. Han tog för afgjordt att den unge mannen icke vågat vända sig till sin morbror; det varhonom bekant att fru Freestone för tillfället var bortrest: