Dagens Nyheter – 6 februari 1867, sida 1

verdon; ej nog dermed, han omfattade med glädje detta tillfälle att hämnas på Frank och antydde för en och hvar, med hvilken han kom ij samspråk genom ganska tydliga anspelningar or saken till att den unge bokhållaren blifvit af skedad af herr Freestone, som efter hvad alla tyckt sig märka; varit synnerligen nöjd med honom; Han beskref icke händelsen omständligt; emedan han derigenom möjligen skulle ha kunnat komprommettera sig sjelf; men han bemödade sig på allt sätt att utsprida ryktet om sin fiendes brottslighet. N Det dröjde också icke länge; förrän Frank genom det förändrade uppförande, han rönte af de persöner som kände honom, kom underfund med att den beklagliga händelsen icke längre var någon hemlighet: De, som voro hans jemnlikar; besvarade hans helsning med ett otydligt mummel, en isande tystnad eller hånfulla snäsor; under det att per soner af högre sambhällsställniag, med hvilka han naturligtvis icke stått på någon förtrolig fot, men som vanligen, då de passerade honor på gatan; genom ett småleende eller ett vän ligt ord visat honom sin välvilja; antingen vände bort sina hufvuden när de gingo förbi honom. eller också låtsades icke vara med honom de ringaste bekanta. Detta var bittert för den stackars gossen. som visste med sig sjelf att han ingenting gjort hvarigenom han förverkat rättigheten till med menniskors aktning, men just den omständig heten att han visste detta förlänade honor kraft att bära sitt öde. Hade han märkt er sådan förändring och hans samvete sagt honom att han derför hade sig sjelf att skylla; skull han ha blifvit tillintetgjord af skam: