Dagens Nyheter – 5 februari 1867, sida 3

Dagligt Allehanda mot menniskans rättigheter. För någon tid sedan lästes i Aftonbladet en uppmaning från 36 nsmngifoa medborgare i Wenersborg till riksdagen att åstadkomma förbättringar i många af samhällets största missförhållanden, hvilka i skriften punktvis uppräknades. Denna skrift blef på det mest bånfulla sätt bemött i en artikel åf Dagligt Allehandas redaktion och ytterligare förlöjligad i en af Spectator till samma tidving insänd artikel. Mot sistnämnde artikel ba vi blifvit anmodade införa nedanstående svar och protest: Den värde Spectator har klandrat vår önskan att Schweitz nationalbeväpning måtte införas i Sverige. Han anser att, emedan Schweitz natur, klimat, foikkarakter och folklif äro olika mot våra förhållanden, dess militära institutioner äro omöjliga att genomföra hos oss. Det är åtminstone mycket grundligt resonneradt, ingen kan påstå annat. Sedan Preussen, Frankrike och snårt sagdt alla verldens länder uppställt nationalbeväpningen som en lifsfråga och genomfört den på mer eller mindre liberalt sätt, allt efter deras olika gråd af frihet, uppträder Speetator och säger: detta är en galenskap, jag är klokare och visare än ai, krutgubbar från Wenersborg. Adle patriot! Begriper ni att ett land kan vara fritt utan afseende på dess klimat, naturförhållanden och dess inne vånares ursprungliga karakter? Begriper ni ändtligen att den sanna nationalbeväpningens grundval är folkfriheten? Om ni rätt fättat betydelsen af detta, kan ni icke neka att den rörelse, som nu fattat menniskoslägtet är af verldsbistorisk betydelse och att vi, svenskar, för att icke duka under, måste följa tidsandan och raskt genomvandra den bana, hvars slutliga mål är våra politiska institutioners omdaning. : Efter att hafva hånat vår önskan om nationalbeväpning, grundad på sann fribet och jemnlikhet, vänder pi eder uddhvassa penna mot vår uppfattning af folkskolan. Vi begära blott att folkskolan skall lemna hvarje religionsbekännares barn insigt i de första grunderna af menskligt vetande. Detta sker icke genom katechesläsning. Den bibringar blott kunskap .i religionen, hvilket utan tvifvel är mycket aktningsvärdt, men utan nytta för dem, som hafva eu annan åsigt i detta heliga ämne än vi sjelfva. Ärade Spectator, förstå mig rätt! En luthersk prest, såsom ordförande i skolrådet, kan icke vara en opartisk domare, när det är fråga om hans eget intresse. Han skall alltid motsätta sig hvarje förändring i folkskolans nuvarande srganisation, och jag klandrar icke detta förhållande; men det tillhör landets upplysta män och konungens ansvariga rådgifvare att taga denna fråga om hand, för att på ett värdigt sätt lösa densamma. De ämnen, som framförallt borde läsas i folkskolan, äro fäderneslandets historia, geografi och statsförfattning, naturlära etc. ke —— anmärkningar i 4:de, 5:te och 6:te punkterna lemnar jag obesvarade, emedan jag anser dem alltför enfaldiga att någon läsare af dem kan vilseledas. Jag vill blott anmärka att ingdomen bör åtnjuta en gund och praktisk uppfostran, och då det ojemförliga flertalet af lärjungar lemnar de högre läroverken, utan ätt gå till universiteten, är det en orättvisa att de skola sakna de insigter de så väl efteråt behöfva i det borgerliga lifvet. Om jag nu vänder mig från de högre läroverken till Spectators utgjutelser mot civiläktenskapet, är det med verklig häpnad jag märker Spectators misstag. Spectator, Dagligt Allehandas snillrike och lysande författare, har till den grad förlupit sig, att han anser civiläktenskapets införande såsom en förnärmelse mot den kristna religionen. I sanning, hvar har Spectator lärt sin hebreiska? Hvar har Spectator inhemtat sin verldserfarenhet? Icke har det varit i Sveriges hufvudstad, Eller kanhända Spectator i något museum så länge betraktat ett af forntidens underdjur, att Spectator sjelf blifvit förvandlad till ett sådant! Jag råder Spectator, som en vän, att med det snaraste, för att bryta förtrollningen, göra en tur till utlandet. Der skall ni, gamle fornforskare, finna att civiläktenskapet är en institution, minst lika gammal som ni sjelf, och numera antaget i flera länder med anspråk på hyfsning och vanlig frihet — till och med i det katolska Frankrike. Samma råd kan jag gifva eder i afseende på edra tankar om religionsfrihet. De äro, Gud vare lof, föråldrade. Mellan ingen religion och en annan religion än den vi sjelfva bekänna är en större skillnad än ni, fördomarnes och slentrianens man, tror. Eller kanhända ni talar mot er öfvertygelse? I sådant fall endast beklagar jag eder. Men vid den 14:de punkten, som handlar om förändringar i grundlagen, då råkar den värde Spectator i verklig extas. Bravo! skriker han; och båda kamrarne skyldiga att afgå vid ett misstroende-votum af de 36 herrar Wenersborgare. Min bästa herre! Man måste med lugn och sans kunna resonnera om en sak, äfvep om den sårar edra angelägnaste intressen. Nog vet jag att er vilja är god, men jag tviflar på eder förmåga att kunna bevisa kvad ni i hetsiga och låga ordalag vågat insinuera. I hvilken händelse som helst är jag eder tacksam för edra kommentarier. De skola qvarstå sågom oförgätliga runor af det parti, hvars talan ni fört med så stor stilistisk skick. lighet. Hvariehends fighater