nu innehaft, lärer ni icke kunna få, men i det hus, der jag går och arbetar, behöfves en portvaktare, och jag tror jag kan laga att ni blir anställd såsom sådan. Det är visserligen att gå tillbaka i lifvet, i stället för framåt; men befattningen är lätt skött och i alla händelser att föredraga framför en stenbrytares hårda lott... Skall jag tala med dem om saken? — Tack, mamsell Browningl Var så god och gör mig den tjensten. Jag vill förtjena mitt uppehälle på hvilket hederligt sätt som helst: Jag får icke nu mera fästa afeeende på hvad som är angenämt eller spara mig på minsta vis. Men, tillade han — härvid tilltog hans röst i styrka, och hans ögon strålade af en glans; som icke förmärkts deri; sedan den stund då han läste öfverste Rushbrooks bref till hans husbonde — jag tror fullt och fast stt jag med Guds bjelp skall kunna repa mig efter denna våldsamma stöt och en gång bli en lika lycklig och aktad samhällsmedlem som trots någon. (Forts.)