Dagens Nyheter – 5 februari 1867, sida 1

man ställt mig inför rätta, hade jag säkerligen blifvit förklarad brottslig och behandlad på samma sätt som den stackars Carely. — Det hade möjligen kunnat inträffa, sade Mary med en rysning. Må vi tacka himlen, att åtminstone den förfärliga sorgen blifvit oss besparad. Jag kan icke alls fatta innehållet af det olycksbringande brefvet: men vi måste försöka att, om möjligt, utfundera på hvad grund det blifvit skrifvet. En sak är klar nog — du har en kemlig fiende, hvilken tillskyndat dig denna ledsamhet; men vi skola hoppas att försynen förr eller sednare skall ställa allt till rätta. Du har icke någon anledning till att misstänka herr Cleverdon, eller huru? — Nej, det har jag visst icke, yttrade Frank, som nu började tala med allt större lugn; han har alltid bemött mig vänligt; och vi ha aldrig varis oense, sedan jag kom på kontoret. Jag kan icke erinra mig något; hvarigenom jag rimligtvis kunnat ådraga mig hans misshag: — Icke heller mot någon annar har du uppfört dig illa, derom är jag öfvertygad, återtog hans mor. Men äfven herr Freestones systerson Robert Blackburn är ju anställd på kontoret? Af hvad du har berättat om honom, drar jag den slutsatsen att han icke är någon bra gosse. Han har dessutom dåliga vanor, och jag vet att hans morbror skulle i hög grad ogilla hans lefnadssätt, om han visste, hurudant det i sjelfva verket är, och att han ingalunda ger honom så mycket penningar som erfordras, för att bestrida alla de utgifter, hans lättsinne förorsakar honom. Han måste derföre skaffa sig medel på hvad sätt som helst, och det är sannolikt att han ibland går mindre ärligt tillväga.