Dagens Nyheter – 2 februari 1867, sida 2

mönster i afseende på ordentlighet: Sjelf glömmer jag aldrig en affär som jag bar att uppgöra. — Då kan man kalla er alla mönsters mönster; morbror; anmärkte Robert, uppmuntrad af sik tants närvaro, Denna hade aftonen förut återkommit från landet; och vid hennes sida; kände den unge mannen ingen fruktan. Sedan det äkta paret en stund åter tvistat angående Roberts mer eller mindre förträffliga egenskaper blef frun riktigt förbittrad. — Jag vill icke höra på hvad ni ämnar säga, utropade hon; i det hon satte ifrån sig sin tekopp, utan att observera att hon ännu icke druckit ur densamma. Jemt och ständigt plågar ni Bobert med att tala om Thornway — och hvarföre gör ni det? Det skulle jag gerna vilja veta: Det vore ön heder för er skyddsling att få borsta min systersons stöflor, tycker jag. Den stackars gossen måste väl bli nedslagen, om han gång efter annan uppmanas att följa ett sämre barns exempel. Den der Thornway skulle ju ha dött af svält, om ni icke tagit vård om honom, och hans mor förtjenar sitt bröd genom att sy, såvida hon icke numera ligger församlingen till last! Tega exempel af en sådan! Jag hoppas att Roberts förstånd, bildning och sjelfkänsla skola afhålla honom från att lyda slika uppmaningar: Jag är förvånad öfver er, min käre Freestone; ja, det är jag verkligen; — Ni förstår er icke på att uppfostra barn, utropade herr Freestone, och jag upprepar hvad jag ofta sagt, att gossen, hvilkens anlag äro dåliga; ha blifvit mycket eämre än han kunnat blifva, derföre att ni har skämt bort honom :;..