Dagens Nyheter – 2 februari 1867, sida 2

upplyste honom om; att åtminstone icke allt skulle komma att gå så efter uträkning, som han hoppats. — Jag har ett ärende till Watson, sade byggmästaren, och på vägen till honom passerar jag postkontoret: Jag tar derföre brefvet med mig och lemznar in det sjelf. Jag behöfver således icke besvära dig, Bob. Tack skall du emellertid ha för din uppmärksamhet och välmening: Ju oftare jag får se sådana drag af dig, desto mera. kommer jag att tycka om dig: Du nalkas nu mannaåldern, och en yngling vid dina år bör noga bevaka sig sjelf. Han bör pröfva sitt hjerta och undersöka om hans grundsatser öfverensstämma med bibelns läror. Han bör betänka att det okynne man förlåter en skolgosse, icke är ursäktligt hos en man; och han får aldrig förglömma, att han måste taga flit och redbarhet till sina ledstjernor, såvida han vill åtnjuta aktning och förtroende: — Detta allt är mycket vackert att höra på; min käre man, yttrade fru Freestone; det må jag verkligen tillstå; men det vore önskligt att ni valde en annan tid för era lektioner än sjelfva frukosttimraan. Ert te har blifvit kallt, medan ni har talat, och den stackars gossen har icke förtärt någonting, så upptagen har han varit att lyssna till era ord: Var icke ledsen, min snälle Robert. Ni ser så blek och förskräckt ut: Det var icke morbrors mening att oroa eller bedröfva er. Se här, tag ett ägg nu. Det är icke hårdkokadt, utan alldeles sådant som ni vill ha det. Kom nu, min gosse; jag tror bestämdt att det skall smaka er, Om ni icke vill äta, blir jag ledsen och fruktar att ni är sjuk; (Forts.)