Dagens Nyheter – 1 februari 1867, sida 3

nien (Wellingtonia gigantea) är likväl säkert; att dess ålder är oerhördt hög. Man känner nemligen med någorlunda visshet, att det redan på 1400-talet egt ungefärligen samma utseende och storlek som för närvarande och traditionen förmäler att det hölls heligt af öns nu längesedan försvunna urinnevånare och att gudstjenst förrättats vid ett inuti dess ihåliga stam uppsatt altare: Detta träd, jemte det vid byn Grand Galarques i Senegambien förekommande Baobabträdet (Adansonia digitata), anses af naturforskare vara bland de äldsta ännu lefvande minnesmärken från en aflägsen forntid. Man har nemligen beräknat deras ålder till omkring 5,000 år! — Den trakt på ön, der förstnämnde aktningsbjudande växtkoloss finnes, är synnerligen naturskön: Kala klippmassor omvexla med leende grupper af pomeransoch myrtenträd; palmer och cypresser samt andra former af en tropisk vegetation: ) — Banyanträdet (Ficus indica). Bland Ostindiens talrika trädslag utgör det s. k. Bar nyanträdet ett af de märkvärdigaste. Från dess horizontalt utgående grenar utväxa nemligen starka, lodrätt nedstigande luftrötter, hvilka efterhand nedtränga i jorden och bilda liksom nya stammar, bidragande till trädets näring och tillväxt; I följd af denna sin egendomliga natur utbreder sig detta trädslag på vidden till en förvånande grad. Ett sådant Banyanträd, växande i närheten af Nerbudah i Ostindien, har blifvit verldsbekant för sin oerhörda storlek, i det det bildar, så att säga, en skog iskogen. Omkretsen af dess krona belöper sig till öfver 2,000 fot, och man har räknat ej mindre än 320 gröfre stammar, uppbärande dess grenar; samt öfver 3,000 smärre, af hvilka hvar och en fortfarande utskjuter nya rotgrenar: Enligt uppgift i Forbes Oriental Memoirsa har detta jätteträd vid ett visst tillfälle beredt skydd och skugga åt ej mindre än 7,000 menniskor på en gång: