Dagens Nyheter – 1 februari 1867, sida 2

för mig att Robert bedt om anstånd tilli afton: Jag trodde att han-skulla vara utom sig vid det här laget, och i stället finner jag honom lika lugn och obesvärad som alltid: Han spelar sin roll förträffligt, det kan icke bestridas, men förr eller sednare måste han taga till bönboken: Hvar skall han få så mycket penningar ifrån? Han har icke sin tant att vända sig till; jag lät enkom olyckan drabba honom just nu; då sjelfva strängen på hans båge är afskuren; Förmodligen har han gått ut för att låna summan; men det försöket lärer icke lyckas; Han må göra hvilka bemödanden som helst; men han är i nätet och kan icke leta sig derur: Sintligen måste han komma till mig, hvilket just är hvad jag vill tvinga honomj till; Sedan, tillade den sluge mannen med belåten min; i det han doppade pennan i bläckhornet; för att börja eftermiddagens arbete, sedan skall han stå under mitt kommando: XXIII. — Kors hvad är det jag ser! utropade herr Freestone, som under frukosten ögnat i en Liverpool-tidning och, blef så häpen öfver något; som han läst deri, att han lät det stora bladet falla öfver tekoppen; hvilket hade till följd att dennes innehåll utspilldes på bordet: — Min käre vän, utbrast hans fru; kom för all del ihog hvad ni har för händer! Se nu huru ni har burit er åt: Det värsta af,allt är att duken togs ren i morgse. — Ja; jag min vän; jag är ledsen att jag spillde derpå; sade herr Freestone; verkligen mycket ledsens Men jag blef så öfverraskad.