Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 2

mm . Riksdagen. Sammenträden i går förmiddag. Första kammaren, Kammarherren af Trolle hade föreslagit att besluta upphäfva allmänna hypoteksbankens uteslutande rätt att upptaga hypotekslån på jordegendom. Emot den föreslagna förändringen yttrade sig hrr Nordström, grefve C. G. Mörner, Bennich, Hasselrot, friherre Bildt. Hr Nordström ansåg att staten ej vore berättigad att genom lagstiftningen förändra det rättsförhållande, som till följd af en föregående lag blifvit grundadt mellan staten å ena och lånegifvarne å andra sidan. Grefve Mörner ville visserligen ej neka, att riksdagen kunde rubba grunderna för aftal om förut gjorda lån, enär sjelfva reglementet förmhypoteksbanken innehöll att detta kunde ändras, men ansåg, att den ej borde göra detta; enär ett sådant förfarande skulle strida emot vårt eget välförstådda bästa. Hr Bennich erinrade, att, då allmänna bypoteksbanken stiftades, Sveriges kredit i utlandet var, till största delen till följd af dessa enskilda hypoteksföreningars utomlands upptagna lån; ganska ringa och bad kammaren ihågkomma, att denna kredit efter hypoteksbankens inrättande blifvit förbättrad. (?) Förslagets försvarare, ibland hvilka, utom motionären, äfven voro hrr Wallenberg, frib. J. Schwerin och hr Wern, ansågo de enskilda bypoteksföreningarna böra ega rätt, lika så väl som den allmänna hypoteksbanken, att förskaffa sig penningar, der de kunna få dem för bästa pris. Särskildt omnämnde hr Wern, att hypoteksbankens rättighet att ensam hos utlänningen utplåna penningar mot säkerhet af jordegendom måste anses strida mot 60 i regeringsformen: Såsom märkliga nämna vi följande motioner af: Grefve H. B. A. Hamilton, om öfverlemnande till landstingen, i förhållande till folkmängden, af ett bestämdt belopp af statsinkomsterna samt borttagande från riksstatens utgiftsposter af alla sådana utgifter, som kunna genom landsting bestridas; Grefve 0. G. Mörner, 1:0o, ang. ett stadgande om att enskilda bankers kreditsedlar ej må lyda å mindre belopp än 20 rdr rmt, och 2:o, att nordvestra hörnet af Carl XIII:s torg i hufvudstaden må för kronans räkning återlösas från det bolag, åt hvilket detsamma blifvit upplåtet; Hr Beunnioh, om öfverflyttning på: de enskilda bankerna af landtränteriernas kassåaförvaltning. Val af de tre ledamöter som böra deltaga i tålmanskonferensen verkställdes och blefvo dertill utsedda: grefve G. A. Sparre med. 63, grefve Henning Hamilton med 63 samt hr O. PFåhreus med 49 röster. Hr Trolles motion om ändring af stadgandena vid allmänna hypoteksbanken gaf anledning till en långvarig och liflig diskussion, för hvilken vi i morgon skola närmare redogöra: På framställning af talmannen beslöts att nästa lördag Kommer val att ske af ledamöter i det särskilda utskott, somskall behandla frågor rörande försvarsverkets ordnande, Andra kammaren OM NEDSATTNING I ANSLAGET TILL DIFLOMATIEN var hufvudföremålet för dagen. Frih. Joh. Liljencrantz hade dagen förut ingifvit en grundligt utarbetäd motion om att nedsätta anslaget till utrikesdepartementet och ministerstaten, nu utgörande 479,200 rdr, med 41,629 rår 18 öre nästa år och efterhand ytterligare med 129,388 rdr 8 öre. Detta skulle väsentligen åstadkormmas derigenom att Sverge—Norge hölle ministerresidenter i st. f. envoyber och att somliga sändebud finge uppdrag att representera de föremade rikena vid mer än ett hof. Ministerresidenteria HKafva lika väl som envoy6er tillträde till den monark, hos hvilken de äro anställda. Danmark och Holland aflöna sina sändebud mycket lägre än Sverge—Norge. — Räkenskaperna utvisa ätt aflöningarne utgått efter den rang agenterna haft, ej efter de intressen de haft att bevaka; Inom utrikesdepartementets —rÄ——iÄWomwmwi mL LL SNRA AAA ÄRA fäderneslandet hå tratt att kän Kfvorasfölt kän I