Dagens Nyheter – 31 januari 1867, sida 2

Olyckan i Regemts Park i London, hvärom vi för någon tid sedan meddelade en kortare notis, har sedan visat sig vara långt större, än man i början förmodade. Ej mindre än några och fyratio lik hafva nemligen återfunnits, då man deremot i början antog de drunknades antal uppginge endast till ett par och tjugo. En korrespondent, som besökt den likbod, der de döda voro utlagde för att igeukänna. af sina anhörige, skrifver derom följande: Trettiofyra kroppar hafva, då jag skrifver, blifvit afförda till det närbelägna lasarettets likbod. De flesta kropparne3 ställning ock läge gifva anledning till det antagande, att döden måste hafva följt ovanligt hastigt, om icke ögon blickligt. I vanliga fall af drunkning äro musklerna mjuka och släppa och symptomer, hvilka antyda qväfning, förefinnas. Här äro deremot de flesta af de omkomne i en ställning, som antyder ansträngd verksamhet; många hafva armar och händer i samma ställning, som då man åker skridsko eller skrillar. Musklerna voro hos de flesta fast och spasmodiskt spände och styfheten fortfor närmare 48 timmar efter döden. Uttrycket i deras ansigten var lugnt och antydde hvarken förskräckelse eller någon konvulsivisk dödskamp; Likboden framställde en scen, som var lika egendomlig som hemsk och som gjorde det smärteammaste intryck. Alla iiken hade sina kläder på, för att underlätta genkännandet. Klädde såsom då de lefde, med skridskorna ännu på fötterna, händerna utsträckta och ansigtena öfvergjutna af en rodnad, lika liflig som i lifvet, sågo alla liken ut såsom lefvande varelser och det var svårt, äfven för en läkare, att här blifva förtrogen med den tanken, att man stod ansigte rot ansigte med döden. i