I i I låg godt den natten. i stofferareoch en guldsmedsbutik, som hvad elegans beträffade icke gåfvo Nilssons vid Mynttorget och Hammers vid Fredsgatan mycket efter; nog tyckte jag så åtminstone. Det var något till hotell, må du tro, kära Betty, sådana rum, sådan uppassning, sådana svällande bäddar, o bvad jag Påföljande dag, d. v. s. i lördags, blandade jag miz, stödd på min trogne riddares, kaptenens arm, i marknadsoch folkhvimlet, men Gud hvad de bönderna knuffades och trängdes! Aldrig i mitt lif far jag på någon marknad mer för att roa mig. Mina charmanta kamelhårstoffsar på min kappa var det första offer som detta nöie kräfde och då kaptenen narrade mig att gå genom hvad han kallade en ståndrad klef en förfärligt stor bonde, : som uttalade i på ett högst besynnerligt sätt, på ! min klädning, hvarvid de sjutton spikar, hvarmed ! hans skor voro beslagna, lemnade lika många hål efter sig uti min bästa taftklädning. Om denna del af : marknaden, dess kram och dess ståndspersoner kan du få ett ungefärligt begrepp genom vår julj marknad på Stortorget. Den intressantaste punkt på hela marknaden var i öfrigt den så kallade börsen — så kallas nemligen här en liten del af Drottainggatan, midt utanför stadshuset. Kan du tänka dig, der, under bar himmel, midt på öppen gata i 20 graders köld, der samlas och mötas affärsmännerna och brukspatronerna och landtbrukare och alla de som sälja och köpa, en gros notabene. Der såg man, middagstiden isynnerhet, den alldra vackraste profkarta på mer och mindre vigtiga brukspatroner med och utan: isterhaka, hammare, bruk och masugn, profryttare med och utan Jager, grosshandlare, hvilka då åtminstone alla synbarligen hade kontoret: på fickan, klädesfabrikörer från Norrköping, af hvilka många, efter hvad min bror upplyste mig, aldrig i sitt lif gjort en aln kläde. Vet du, jag hade riktigt min ögonfägnad af att, så ofta det gick an, gå förbi den der börsen och iakttaga de mellan hopp och bedragen förväntan o. s. v. vexlande ansigtsuttrycken hos dessa menniskor, hvilka tycktes hafva gjort till sin uppgift på marknaden att öfverlista hvarandra. De hade ej farit dit för att roa sig de, och derför hade de bestämdt mycket roligare än jag. På middagen dinerade vi uppe på hotellet, jag, min bror, mitt ressällskap och några af min brors affärsvänner på platsen jemte deras fruar, hvilka hvad toilette och god ton beträffar fullt ut kunde mäta sig med våra börsmagnaters fruar der hemma. Vi hade riktigt trefligt vet du, och de voro så oändligt söta och vänliga dessa Orebrofruar emot mig, stackars liten fremling, att jag började känna mig riktigt nöjd och belåten. Vi kommo öfverens om, att tillsammans bevista det enda nöje, aftonen hade att erbjuda, och tänk dig Betty, hvilket nöje — en operamaskerad; ja du, en operamaskerad i Örebro! j Gud hvad här skall valsas! tänkte jag redan för mig sjelf, och hvilka pikanta äfventyr. Jag föresatte mig redan i tankarna, att jag skulle hafva lika roligt som på vår operamaskerad. Tänk dig min förvåning och ledsnad, då de snälla Orebro-fruarna upplyste mig, att det icke gick an att gå på sjelfva maskeraden, utan att vi fingo nöja oss med att från en plats i salongen åse herrligheten. Tiden medgaf inga vidare frågor och förklaringar, och fin och pyntad, så godt som min lilla resgarderob tillät, begaf jag mig på aftonen till teatern med mitt sällskap, och att jag var alldeles grufligt nyfiken, det behöfver jag icke säga dig, isynnerhet på, att få öfvertyga mig om, hvarför det icke gick an att vara med på sjelfva maskeraden. Vi sutto naturligtvis på den bästa platsen, der som hemma amfiteatern. Men du min skapare, hvilken maskerad. Salongen var så ljus och vacker och hela stadens societå och i främsta rummet stadens alla äldre damer tycktes här vara församlade. Scenen var också ljus och vacker, alldeles som hos oss, och musikanterna knäppte otåligt på fiolerna, men maskeradgästerna, söta du, de syntes icke till! Publiken väntade emellertid under andaktsfull tystnad; stadens tanter tisslade och tasslade sinsemellan, och alla förhöllo sig så lugnt, att jag kunde förstå, att det i alla fall skulle blifva något utaf. Och något blef det också; sedan vi väntat länge och väl började en och annan mask visa sig på den ödsliga scenen, synbarligen generad att uppträda så der offentligt. Men, jag vill ej pröfva ditt tålamod längre; under aftonens lopp inkommo, eller rättare uppträdde ungefär åtta eller tio maskerade fruntimmer på skådebanan, eskorterade och omfladdrade af ett ungefär tre gånger så stort antal herrar. Se der maskeraden! För hvar och en af dessa masker, som visade sig, hörde jag några herrar, som sutto bakom oss, angifva deras namn. O, hvilken maskerad-konversation! Nej se der ärfröken A. sade den ene. Och der kommer fröken B.! replikerade den andre. Och se der komma fröknarne OC. och D. utarast den tredje och gnuggade händerna i förtjusning; och så fortgick konversationen hela qvällen igenom. Nu först begrep jag, hvarför det icke gick an att gå på maskeraden. Men hvarför i himlens namn kunde då icke den k. teaterdirektionen i Örebro utöfva samma kontroll på sina gäster, som den kgl. teaterdirektionen i Stockholm i all tysthet lär hafva utöfvat på sina, trots allt hvad man pratar derom. Och herrarne du! Göteborgare och husarofficerare, de kändes igen på skicket och på laterna. Gudskelof, att jag träffade de snälla Örebro-fruarna å förhand! Men nog fanns det en och annan rebroare der också, så sade åtminstone min granne, kaptenen, som då tycktes känna alla menniskor. Stackars min Betty, jag har icke en enda pikant anekdot att berätta: från maskeraden, men det lustigaste kom dock till slut, efter hvad man sade mig, . Kan du tänka dig: balen skulle sluta först kl. 1; men som några välvilliga menniskor, hvilka funnit qvällen alltför enformig och ledsam, beslutat anordna ett slagsmål, för att på ett värdigt sätt afsluta aftonens nöjen, och denna plan lyckligtvis kom till den spanande polisens öra, läto vederbörande, till förekommande af blodsutgjutelser och andra ohyggligheter afblåsa balen redan kl. 12! Hemkommen, skyndade jag att nedskrifva dessa rader till min egen lilla Betty, för att låta dig veta huru jag hittills haft det på min resa. Jag längtar ohyggligt hem igen men måste, väl dröja ötver Carlsbalen, hvilken jag hoppas skall hålla mig skades