vakten åt löjto. Baeckström, som sade sig nyss ha sett i sjökortet. Det vore icke omöjligt, men vittnet kunde icke erinra sig, hvarken att lotsen sagt honom att strömmen var emot, ej heller att löjtna sjelf sagt detta åt Gadelius. (Komm -kapt: Kafle påminde sig att löjtn. sagt någonting om fartyget i kajutan, men kunde ej minnas hvad detvar). Var i gunrummet, och hade ej vakt vid påstötningen. Skyndade upp till backen och såg då i ena båten, troligen i slupen, 2 man; till barkassen voro äfven delade 2 man, men dem såg vittnet ej; det var kolmörkt, så att ej ens närmast stående personer kunde igenkännas; arbetade att gifva förända åt båtarne och firade sedan, när de halades längs sidan. Hade ej märkt, att sedan båtarne lagt ut, någon nedgått i dem, men ej heller hört något förbud deremot. I slupen voro slutligen 3 man och i barkassen omkring ett dussin. Såg öfverskeppare Lindqvist och några andra sysselsatte att hjelpa upp en man ifrån båtarne, samt hjelpte sjelf, iförening med löjto. Puke, upp en. Hörde nödrop från dem som lågo i vattnet, hvarom dock ej särskildt rapporterades. Måste före mastens fall draga sig tillbaka, och såg ej när barkassen slets loss. Kapten Lind af Hageby drog sig nu till minnes, att fockmastens kapande måtte skett sedan slupen slitits loss, såsom vittnena i dag uppgifvit. Vid skeppsbrottet har naturligtvis ögonblickets vigt tagit uppmärksamheten så i anspråk, att dylika detaljer kunnat undfalla minnet. Det upplystes nu af såväl chefen som löjtn. Puke, att de återfunna liken tillhörde båtsmännen Pil, Courage, Sund och Liten. — Det i förra numret omtalade okända liket hade af kustboerna blifvit begrafvet. Understyrman Nilsson hade ej vakt vid tillfället, och märkte ej stöten, men sprang upp på däck, när styrman Andersson ropade åt honom att fartyget stötte. Nilsson lodade sedermera enligt order. Hade ej hört befaliningen att ingen obehörig finge gå i båtarne. Intet af vittnena hade hört något misthorn. Ett sådant, hvari blåses med ånga, finnes å Dungeness. — Det upplystes i dag, att olikheten emellan de i chefens och i lotsens sjöförklaringar uppgifna väderstrecken har sin orsak deri, att chefens betyder strecket på fartygets kompass, hvilken hade lokalmissvisning, men lotsens det verkliga väderstrecket. Machinisten Scherström hade hört såväl stopp som back kommenderas, och äfven sett machintelegrafen röra sig, men vet ej om detta sednare skedde förut eller samtidigt med kommandot. Sedan backning visat sig ändamålslös och propellern slutligen blifvit afkopplad, dref machinen ensamt länspumparne, men då pannorna förskjöto sig kunde ej fortfaras härmed, emedsn pannorna klämde på ångrören, så att det var fara; att de sednare skulle sprängas. Slutligen förtjenar nämnas, såsom ett vackert prof på mod och pligtkänsla, att, enligt hvad sekonden nu inför rätten yttrade, machinisten Scherström särdeles väl fyllde sin plats, och med mycket lugn utförde orderna och afgaf rapporter, samt dröjde i machinrummet, så länge det var möjligt. Som kl. nu var !, till 5 på e. m. och rätten varit samlad sedan kl. 10, uppsköts målet till i dag onsdag. — : (Blekings-Posten). SOON TEEN ETTAN ALVA ACK HET ABRRENKN FR ENNET E TINETTMENE VR RKAESOD