Kriesrättsundersökningen i Karlskrona om ångkorvetten Orädds strandning. I onsdags fortsattes ånyo detta mål, hvarvid först hördes underlöjtnant Puke (utan ed), hvilken upplyste att hans vakt slutat kl. 2 e. m. och att lotsen dessförinnan gått ned, samt begärt att blifva purrad kl. 2,5 (hvilket ock sedan skedde); att P. vid skeppsbrottet var vaktfri, och befann sig igunrummet; skyndade vid stötarne upp på däck och såg dervid om babord tvenne rörliga sken, hvilka han trodde vara ifrån båtar; såg sednare om styrbord ett rödt sken, som troligen varit lifräddningsbåtens lanterna; biträdde att kasta raketer från fartyget, och sedan vid båtarnes utsättning; detta sednare dock utan att han dertill var särskildt beordrad. Hans plats var annars, som signalofficer, akter-ut, men der var nu intet att göra. Jollen uttogs ur slupen, enligt order, och sattes på däck, hvarefter slup och barkass utsattes. Båtarne voro fästade :akter-ut med kabel och för-ut med ända; båtarne lågo i början väl. Vittnet beordrades sedan af gekonden att nedgå i barkassen för att tillse att den klargjordes. Slupen bortslets straxt derpå, men flöt på rät köl, så länge P. såg den. Förändan på slupen hade redan en gång förut lösslitits, men slupen fasthängde i akterförtöjningen, och bragtes genom rodd åter intill fartygssidan, då flera andar nedkastades till förstärkning. Hr P. uppger :äfven, att fockmasten ej var kapad när slupen lös: slets, och att fartygets svängning börjat innan masten kapades. Ordern attnedgå i barkassen kunde P. ej fullgöra, emedan nu sjön bröt öfver så, att det var omöjligt att nedgå. I barkassen fanns redan en mängd ändar, hvaraf löjtn. sjelf kastat ned 5 å 6. Barkassen började fyllas med vatten, hvilket hr P. rapporterade till, sekonden, äfvensom att slupen slitits loss. (Kapten Lind af Hageby anmärkte härvid, att löjtn. Pukes rapport lydde att både slup och barkass slitit sig loss, den sednare med vatten i). Andar räcktes till barkassen att hjelpa folket upp, och hr P. lyckades sjelf att bjel:pa upp jungmannen af 2:a komp. Sandberg; har :gedermera bört att flera blifvit ur båten upphjelpta. Hr P. sprang akter-ut för att skaffa mera folk, för att hjelpa båtbesättningen upp, men när han :återkom, såg han sista gången, sannolikt vid skenet af boglanternan, barkassen liggande i marvatiten under Orädds bog, och kroppar syntes i båten. Detta blef ej särskildt rapporteradt. Emellertid blef besättningen just nu kallad akter-öfver för att ej stå i vägen när fockmasten skulle kapas. Ma. sten föll om styrbord, å hvilken sida äfven båten war; anser att ej båten, ifall den ännu legat, der P. såg den, skulle kunna hafva någon olägenhet aj mastens fall. (Komm.-kapten Kafle upplyste, att den sedan ilandflutna barkassen, endast var någo skadad i bogen). Hr P. säger sig aldrig hört någon order, att tillse det ingen obehörig fick gå ned 1 båtarne, men har sedermera hört att sådana order gifvits från kommandobryggan. (Löjtn. Beck. -ström upplyste härvid, att han repeterat sagde or der, som gafs flera gånger från kommandobryggan men ej hört ått någon order gifvits åt löjtn. Puke :att ha tillsyn om orderns lydande). Underkonstapel Åström hade vakt på däck så :som skeppare på backen, såg intet anmärknings värdt förrän kl. 5,3, då han såg en lanterna, som varskoddes af babords utkik och repeterådes akter öfver af skeppare Hagman. Det var just då folke höll på att äntra upp för att refva toppseglet, som lanternan varskoddes. (Hade. så varit förhållandet tyckes det emellertid ha varskotts mycket sent semedan refningen just kommenderades sedan ske net synts). Hörde ej något rop från utkiken pi fockmasten. (Utkiken, Orädd, uppgaf nu, att de finnes en båtsman Solblom, som har hört hans rop) Löjtnant O. Nordenskjöld, understyrmanp Nils :sOn och machinisten Scherström fingo derefte :aflägga vittnes-ed, samt hördes och berättade: Löitnant Nordenskjöld, hade vakt från 2 til Lotsen var derunder nere. Löjtn. N. Jemnad