Dagens Nyheter – 30 januari 1867, sida 2

upp oss båda två: Men då vi redogjort för anledningen till striden, gladdes jag öfver att höra honom säga, att han för sin del mycket tviflade på att herr Carely begått det brott, hvartill han blifvit förklarad skyldig af rätten; och han förbjöd ,Gaylove att framdeles fälla några förklenliga yttranden om den dömde. I fall han öfverträdde detta förbud, skulle herr Freestone blifva mycket ond på honom. Det gladde mig verkligen att höra detta: Men sedan fick jag sjelf bannor för det att jag slagits med Gaylove — jag tror dock icke att min principal var så förtörnad på mig som han påstod sig vara — och han sade mig att han icke ville se några uppträden af denna beskaffenhet på sin gård, att jag handlat orätt uti att på ett sådant sätt gifva luft åt min vrede, äfvensom mycket annat som var behjertansvärdt. När han slutat tala till mig; var det nära att jag brustit i gråt. Det smärtar mig att jag gjort någonting som han icke tycker om; derom kan ni vara förvissad, och jag hoppas att Gaylove icke vidare hyser någon ovilja mot mig; ty han är en bra gosse; hvilkens enda fel består deri att han icke förmår styra sitt häftiga humör. Vi behöfva väl ej tillägga att Annie, då hon lyssnat till den unge slagskämpens berättelse, icke kände sig fallen för att göra honom några förebråelser. Tack vare hennes väninnas ömma omsorger, blef hennes tillstånd småningom så förbättradt, att hon kunde sitta uppe; gå omkring i rummet och slutligen taga korta promenader, när vädret var vackert och solen sken: Huru angenämt var det icke för henne att känna solens lifvande värma och uppfriskas af