Dagens Nyheter – 30 januari 1867, sida 2

milda vestanfläktar, efter att under en så lång tid ha varit instängd i det osunda sjukrummet. Det är endast då vi tillfälligtvis varit beröf. vade en del af det goda naturen förlänat oss som vi kunna fullt uppskatta detta godas värde Det syntes Annie som hade hon aldrig förr in. andats frisk luft eller blifvit värmd af solens strålar; och hennes hjerta öfverflödade af tacksamhet mot IHonom, som låtit henne uppstiga från sjukbädden och ännu en gång njuta af dessa oskattbara behag Afvenledes var det glädjande att se huru. grannarne samlade sig omkring henne; somliga förklarade att de hoppades att hon nu var återställd; andra uttryckte sin tillfredsställelse öftver att se henne igen, några erbjödo henne sina armar till stöd, och and bådo henne stiga in i deras stugor, för att hvila sig en stund. Under sina lyckligare dagar hade Annie varit god mot alla de fattiga vänner; af hvilki hon var omgifven, och många hjertan hade blifvit tröstade genom hennes milda ord, många bekymrade hade hennes välmenande råd att tacka för mycket, och i månget nödens hem hade hon spridt glädje genom den hjelp, hon alltid var villig att gifva. Hon skördade nu hvad hon utsått, och de bevis på tacksamhet, med hvilka hon öfverhepades utgjorde en helande balsam för hennes djupa hjertesår. (Parvta N