Dagens Nyheter – 30 januari 1867, sida 1

Motsatserna eller Tedlighset varar längst. af Francis H. Keppel. (Öfvergättning från en prisbelönt engelsk roman.) (Forts. från föreg. MM.) XXIII Att många af de motgångar; hvaröfver vi menniskor klaga, äro verkliga, kan icke bestridas, men de flesta äro inbillade, existera endast i vår egen hjerna. Vi hafva sett att den bittraste droppen i den lidandets bägare, som tömdes af Carely,; var tanken på att han i sin sorgliga belägenhet öfvergifvits af henne, hvilken han, såvida olyckan ej inträffat, skulle inför Gud ha svurit trohet i nöd och lust. Föga anade han, när ban gick fram och åter på däcket å det fartyg, som förde bonom till hans förvisningsort, och tyckte att han icke desto mindre skulle ha varit lycklig, om han vetat att hon hyste samma innerliga tillgifvenhet för honom som förr, föga anade han då, huru orätt ban bedömde hennes ädla, trogna bjerta. Vi hafva sett henne bäras sanslös ur rådsalen: Mary Thornway, som fruktade att den svaga flickan icke skulle förmå att beherrska sin förtviflan; ifall hennes trolofvade blefve fälld, hade erbjudit sig att följa henne till rådhuset: Lyck