Dagens Nyheter – 30 januari 1867, sida 1

arbete, hvarigenom hon förskaffade sig sitt lifsuppehälle; egnades åt den sjuka. Den i sig sjelf otillräckliga tid; hon anslagit till hvila, blef ännu ytterligare förkortad, för att hon måtte kunna sitta en timma längre hos den stackars Annie, och när dennas tillstånd blef så mycket förbättradt att de förstodo hvarandra, talade hon många trösterika ord; uppmanande henne att sätta sin lit till honom; som agar af kärlek och som i rättan tid vänder allt till det bästa. i Någonting mera kunde hon icke göra för sin upga väninna. Emellertid behöfdes under en längre tid icke något penningunderstöd åt den sjuka; ty Annie, som hade mycken skicklighet i konsten att sy, och hvilkens behofver alltid varit synnerligen emå, hade haft för vana att aflägga en del af hvad hon förtjenade, för att användas i bändelse hon någon tid blefve urståndsatt att arbeta eller af annan anledning råkade i nöd. Som meningen varit att hon snart skalle gifta sig, hade hon under de sednaste månaderna iakttagit ännu större sparsamhet än vanligt, emedan hon naturligtvis ville lägga sig till en mängd saker, för att icke vara alltför illa utrustad, då hon trädde i äktenskap; Följaktligen egde hon; när hon insjuknade, en pennivogsumma, som ganska länge räckte till bestridande af hennes utgifter. Men sjukdomen blef ganska varaktig, hvilken omständighet, i förening med de dryga omkostnaderna för medikamenter m. m.; hade till följd att det lilla kapitalet allt mer och mer smälte ihop. Det var rörande att se huru oroligt Mary