Dagens Nyheter – 29 januari 1867, sida 1

ooo— Laga att hon blir utburen tillsade domaren i medlidsam ton: Han iakttog tystnad, medan den medvetslösa Annie långsamt bars genom salen. När hon fördes förbi det ställe der Henry Carely stod, böjde han sig ned öfver henne i förtviflan, och solen; som hittills varit gömd bakom moln, kastade i detta ögonblick plötsligen sina strålar genom det bredvid dem befintliga fönstret, sålunda omgifvande dem med en berrlig gloria. Sändes dessa strålar såsom ett tecken att de tvenne olyckliga menniskor, från hvilkas läppar den jordiska sällhetens bägare blifvit ryckt, hvilkas förhoppningar blifvit lagda i grafven, innan sommarens rosor ännu utspruckit, hvilka hädanefter hade att vänta sig endast sorg och medmenniskors förakt; och från hvilkas namn den skamfläck aldrig skulle komma att aftvås, som nu blifvit fästad vid! desamma — dock ännu voro omhuldade af bimlen? XXL Henry OCarely satt ensam i sitt fängelse och tänkte helt sorgsen på flydda lyckligare dagar. Ehuru reunhjertad och ädelsinnad, rak såsom en palm hvilken reser sig mot skyn, utan att böja sig åt någondera sidan, befann han sig dock i en cell, der endast dömda brottslingar plägade förvaras: Emellan honom och dem, hvilka han hittills ansett såsom sina likar, hade nu ett svalg öppnat sig, som han icke kunde öfverhöppa, och en framtid; så dyster att han ryste vid tanken derpå; låg framför honom,