Dagens Nyheter – 28 januari 1867, sida 2

En blick på brefven och förteckningarne var nog för att låta honom veta att han icke kunde hoppas denna afton få tillfälle att fördjupa sig i läsningen af sina kära böcker. XX. Det var en morgon tidigt på våren: Kölden hade under den föregående natten varit ganska skarp; men som ingen vind blåste, var luften visst icke obehaglig utan uppfriskande och eggande till helsosam motion. Naturens underbara verk, den herrliga rimfrosten, hade man nu tillfälle att beundra. Hvarje träd tycktes vara besatt med juveler, hvarje väg beströdd med dyrbara perlor,; och bergens spetsar samt kyrktornen och husens takåsar betäckta af diamant-stoft. I staden Oakham hade man varit tidigt i farten, ty det var en betydelsefull dag för dess invånare — den första dagen af assisdomstolens sammanvaro: Då solen, ännu höljd af dimma, kastade sina första blickar öfver nejden, hade hon sett en hop menniskor samlas utanför rådhuset. Dessa hade straxt derefter genom halföppnade dörrar inträngt i sessionsrummet; hvar och en önskande att komma i besittning af en bland de få sittplatserna. — Polisen hade gjort sitt bästa, för att åstadkomma ordning, hvilket dock först efter många fruktlösa bemödanden hade lyckats. Rättsledamöterna hade infunnit sig i procession, sessionen var börjad och de förberedande formaliteterna undangjorda. Besynnerligt nog, finna de flesta raenniskor