Dagens Nyheter – 26 januari 1867, sida 3

lade pennan ifrån sig; det är väl icke ett ordentligt spelhus heller? — Nej, visst icke, visst icke, svarade herr Robert; i det han framtog ett cigarrfodral och försedde sig med en cigarr; det är blott så stäldt att, i fall några personer vilja roa sig med spel; deras önskan kan bli uppfylld. Jag trodde att ni bättre än jag kände dessa förhållanden: — Nej; som ni vet; yttrade herr Cleverdon; besöker jag stället temligen sällan och stannar der blott en halftimma, för att höra på någon rolig visa: Jag hoppas också att ni icke förnöter alltför mycken tid derstädes och framför allt att ni icke förstör pengar; genom spel. Det är lätt att få dåliga vanor, skall jag säga: — Var icke rädd; gamle gosse; genmälde Robert; jag kan nog sköta mig sjelf, lita på det. Jag glömmer minsann icke hvad pligt och klokhet bjada: Emellertid är det rätt angenämt att detta förlustelseställe finnes. När man har klen kassa; styr man sin kosa dit. Jag vann sju shillings och sex pence der i går afton på en kort stund. Jag har en mycket säker hand, skall jag tala om för er. Ni kan gerna titta in der i qväll, och jag skall visa er med hvilken skicklighet jag stöter bollarne: Men jag måste gå nu; eljest kommer jag för sent. — Hvarföre har ni så brådtom? frågade herr Cleverdon. — Jo, saken är den; svarade den unge mannen, att jag ämnar mig ut på en kappridt: Eftersom gubben sjelf är borta; och jag vet hvar ett par präktiga springare kunna erhållas; har jag och Gaylove kommit öfverens om att