Dagens Nyheter – 26 januari 1867, sida 2

tänkt att det skulle vara roligt att få läsa dem allesammans. — Det kan hända att ni får er vilja fram i det afseendet, yttrade Annie, småleende. Åtminstone torde ni komma i tillfälle att läsa en del af dem: — Framdeles möjligen, sade Frank: Nu lärer det icke kunna gå för sig, ehura jag ingenting högre önskar. Hon lånar ut dem, jag vet det; men jag kan icke ännu på någon tid betala för att hålla mig lektyr. Jag behöfver så mycket, som icke under något vilkor kan undvaras, och dessutom har jag mor att tänka på. — Ni slipper vänta så länge som ni tror; fortfor den unga flickan. Fru Pennington har sagi mig att hennes ögon blifvit försvagade på sednare tider, och att hon numera behöfver ett biträde, som skrifver ut räkningar åt henne samt förer hennes böcker: Jag tänkte. naturligtvis straxt på er: Det är ingenting annat än hvad ni kan göra, och när helst ni har en ledig stund, kan ni gå in till henne och hjelpa henne så mycket ni hinner; Jag nämnde att ni är en bra gosse och särdeles fallen för ordentlighet, och hon lofvade att låna er böcker, utan att taga betaldt derför. Behöfva vi vill säga att Frank med tacksamhet; med förtjusning antog det anbud, som sålunda blifvit till honom framstäldt? Och han uraktlät minsann icke att begagna sig af de fördelar, som voro förenade med hans anställning hos fru Pennington. Han var mycket road af biografier; isynnerhet läste han med nöje om sådane män, som; födda af oansenliga föräldrar, likasom han sjelf, genom arbetsambet och duglighet förvärfvat sig