Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 2

hoppas. Begår ni ett enda misstag, nyper jag er i öronen, kom ihåg det. Ni vet nu hvad ni har att rätta er efter. Seså, raskt till verket! När ni fått detta arbete färdigt, skall jag ge er mera att göra: Frark gick tillbaka och. satte sig vid sitt bord. Han anade redan att herr Robert mången gång skulle komma att tillskynda honom förtret. Den erfarenhet han gjorde under denna första dag, blef sedan bekräftad; ty principalens systerson begagnade sig af sin ställning till att välta mumst halfva börda af sina nya göromål på hans skuldror samt bemötte honom så illa; att få gossar i hans belägenhet skulle ha kunnat handli: såsom han, d: v. s: smälta och tiga: Frank, saknade visserligen icke mod och bestämdhet; men han var af naturen mycket blyg och tillbakadragen. Sin fattigdom, sin okunnighet och sin faders dåliga anstende hade han beständigt för ögonen. Han betraktade sig sjelf såsom en lägre varelse och kände hvarken förvåning eller harm; när andra sigo saken lika. Han afundades icke herr Robert — den fullkomlige, den rike och af alla med aktning bemötte unge mannen, som egde så mycket och hade att vänta sig så mycket — ty hans mor hade lärt honom utt icke afundas någon; men Robert var just en sådan person som han skulle ha afundats, ifall hin varit i stånd att hysa en sådan känsla. Nu såg han upp till honom såsom en den der rar ställd på en piedestal, för att beundras; ocr han drömde icke ens om möjligheten att blifv: hans like. Dessa åsigter i förening med hans villighet