Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 2

Herr Freestone; städse nöjd med den förre och ofta mycket missbelåten med den sednare, brukade säga till sin systerson — ofta i andra personers närvaro, — att, om han ville blifva en bra karl med tiden, skulle han söka likna den lille Thornway. Ej under att den bortskämde ynglingen började hata och tala illa om Frank samt tillskynda honom så många ledsamheter och bemöta honom med så mycket hån och öfversitteri att denne endast af tanken på sin moder och det fasta beslutet att heldre tåla allt än äfventyra den ställning han innehade, afhölls från att3vända sig till herråFreestone med klagomål öfver Roberts tyranniska beteende. Men när han kom hem om gvällarne var en blick på hans mors af belåtenhet strålande anlete nog för att till fullo ersätta honom all den förtret han under dagen lidit: Och när de sutto och språkade vid qvällsvarden, som visserligen var tarflig, men dock mycket rikligare än den en tid förut varit, när han märkte att han genom sitt arbete beredde ett slägs välstånd i hemmet, erfor han denna rena lycka, som endast de oegennyttiga känna — den outsägliga sällhet, hvilken hos ädla menniskor åtföljer medvetandet om att de uppoffrat sig för varelser dem de hålla kära: