Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 1

me och då han lemnade läroverket, hade han derföre lärt sig en hel hop olater; men af nyttiga kunskaper högst ringa: Fru Freestone tyckte att han var rätt skicklig i sina stycken. Herr Freestone sade att han hoppades det han inhämtat något vetande, men han fann mycket hos honom som var tadelvärdt, och han önskade ingenting högre än att han måtte blifva förbättrad med åren. Sådant hade herr Roberts förflutna lif varit. Hans morbror, som berömde sig af att ckunna hålla pojkar på deras platse ansåg icke lämpligt att nämna något åt honom med anledning af Franks antagande till kontorist; men han såg upp vid deras inträde i rummet och, medan herr Freestone vände ryggen till, tog han sig för att underkasta den nye kamraten en mycket noggrann mönstring: När Frank märkte att han var föremål för hans uppmärksemhet, kände han sig helt förlägen och rodnade; herr Roberts läppar krusades till ett föraktligt småleende, hvarefter han återtog sitt arbete; . Det var med klappande hjerta vår vän Frank satte sig ned för att verkställa det göromål, som blifvit åt honom uppdraget: Under ett par minuter darrade hans hand så häftigt att han knåppt var i stånd till att föra pennan. Han insåg emellertid att detta icke gick an; genom att tänka på sin moder lyckades han vinna makt öfver sig sjelf och skrifva med så mycken säkerhet att han kunde hoppas berömt. af herr Cleverdon. N HON Efter förloppet af en timma begaf. sig denne person jemte herr Freestone ut på gården, för att närvara vid mätningen af några större time