Dagens Nyheter – 25 januari 1867, sida 1

innan han förvärfvat sig någon skicklighet i, och vana vid kontorsgöromål. Hans tant hade skämt bort honom i hjgsta grad, hvaraf följde att han var envis och ondsint, sjelfvisk och pockande: Herr Freestone; som, ehuru godhjertad och välvillig, dock var en man med bestämd vilja och sundt förstånd, såg icke utan stor ledsnad dessa anlag utveckla sig hos ynglingen och gjorde sitt bästa för att qväfsa dem; men han hade sin käre systerson alltför sällan under ögonen, för att kunna följa honom med nödig uppmärksamhet, och fru Freestone instämde icke i de förmaningar, han då och då gaf honom, utan ansåg honom vara onaturligt sträng mot hennes skyddsling samt sökte alltid med sockersöta ord hela de sår, bannorna åstadkommit. Byggmästarens unge slägtinge hade derföre en mängd friheter; som andra gossar icke våga taga sig: Då han var inne i verkstäderna; bemötte han arbetarne med spotskhet; och i skolan lät läraren hondm göra nästax hvad han ville; emedan han var slägt med och efter all sannolikbet skulle komma att få ärfva den rike herr Freestone. Som han ofta kade pengar, hvarmed bans svaga tant i sitt oförstånd försedde honom, var han föremål för sina skolkamraters afund och beundran. Det fanns äldre gossar i skolan; hvilka: likasom han sjelf hade fallenhe för det onda och större erfarenhet än han, ren deremot mycket klen kassa: De slöto sig til den lycklige innebafvaren af de många shntarne och förledde honom till en mängd utsväfningar,! hvarför eljest ynglingar vid hans ålder icke pläga ha någon böjelse. Han hade aldrig haft håg, för att läsa;