Dagens Nyheter – 24 januari 1867, sida 1

SOUOMITEN. Statshushållning. Det har varit obebagligt att vid det tillfälle, då de konservatives anförare grefve Henning Hamilton i riksdagens första kammare angrep den under en lång tid följda statshushållningen, höra såväl honom som åtskilliga af hans parti anfalla regeringen, likaväl som föregående statsutskott, för bådas slöseri med statsmedel under de sednaste 10 åren. Det är icke eft värdigt handlingssätt, ty partiets män hafva sjelfve deltagit i besluten om de stora statsanslagen. Det har icke varit de, som vägrat Töneförhöjningar, hvarken till civila eller militärer, utan föregåen de ombildning af förvaltningen och försvarsverket. Det har icke heller varit på den sidan man funnit dem som prutat på anslag till jernvägar och allmänna arbeten. Grefve Hamilton har både med råd och dåd understödt regeringens anslagsfordringar. Men fastän man ogillar förfarandet att vända mot regeringen de vapen man sjelf fört i hennes tjenst och förebrå henne en förlägenhet, som man sjelf bidragit till att framkalla; så kan man icke förneka det faktum att både regeringens och riksdagsmajoritetens (adelns; presteståndets samt en del af borgareoch bondeståndens ledamöter) alltsedan 1856 hafva anlitat landets financiella krafter öfver höfvan, att de hafva bundit det vid fortfarande ständiga anslag utöfver det nödvändiga; och att de gemensamt gått till väga i detta hänseende på sådant sätt, att en skadlig reaktion måste deraf följa och äfven verkligen har följt. Ytterligare. är det fakta, som icke kunna. bestridas, emedan de äro bevisade af den nyss till riksdagen öfverlemnade propositionen om statsverkets tillstånd och behof, att regeringen, oaktadt den sjelf offentligt erkänt behofvet af sparsamhet, likväl icke har föreslagit någon enda nämnvärd indragning på de stöndiga anslagen; att den, efter att hafva i 30 år försummat att förskaffa snabbskjutande gevär, nu med ens vill ändock hafva ett förtroendevotum på 3!4 million till sådane; och att den för att anskaffa dessa medel vill lägga såväl på fasta egendomen; som på de under inkomstbevillningen hemfallne och på de fattigaste klasserna, den nya dryga bördan af 4?s million på två år, Vi skola icke för närvarande invlåta oss på ytterligare förebråelser för den stora brist på förutseende; scm den afgångne finansministern röjt, eller på den egennytta, som i så hög grad gjort sig gällande hos de sednaste fyra rikadagarnes majoritet, utan viskola se till hvad som är att göra till en början för att ordna statens. hushållning, så att den må kunna gå ihop utan att folket betungas med nya bördor under en tid, då det icke skall kunna utan stor svårighet utgöra de redan pålagda. För det första bör staten; såsom hvarje klok ; enskild: gör under alla omständigheter, börja med att räkna efter hvad den har för inkomster att med -säkerhet påräkna. De äro i runda tal: Ordinarie inkomster : . : : .... 8,860,000. Tullmedel, utan böjda afgifter . . 13,000,000. Postmedel : ..:s..:...; 2,000,000. Stämpelpappersafgiften . . . . . . . 1,500,000. Bänvinstillverkningsafgiften — efter oförändrade 60 öre pr kanna, liksom 1866: : ....:.. ; 9,240,000. Allmänna bevillningen oförändrad 2,600,000Andel af bankoviusten. : . ....1.800,000, ——!.1!vevesmsexom Rdr 39,000,000.