Dagens Nyheter – 23 januari 1867, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Leon Gozlar, den i höstas aflidne franske dramaturgen och romanförfattaren, promenerade en gång på Brässels gator och fick derunder i en bokhandlares fönster se sitt porträtt, hvilket i alla afseende var under. all, kritik: Gozlan var mörk som en spanior och hans hår var korpsvart, men artistens fantasi hade utrustat honom med blondt hår och gifvit hans ansigte en rödlätt teint. Hvad är det der för en tafla? frågade Gozlan bokhandlaren; Det är Leon Gozlans porträtt. Menar ni det? Se då för ro skuld på mig, och var då i herrans namn nöjd med att framställa mina arbeten i en oriktig dager, men låt mitt hår vara i fredl — En af Gozlans mest älskvärda egenskaper var, att han städse med förekommande godhet mottog unge författare. För omkring sex år sedan kom en ung man till honom med manuskriptet till ett skådespel, bearbetadt efter Gozlans roman Les nuits des Pere Lachaisew och bad honom att se igenom det; Gozlan lofvade att göra detta och bad den -dugande dramaturgen att komma tillbaka om några dagar, hvilket denne naturligtvis icke underlät. Min herre, sade Gozlan, Ni har haft mod att företaga ett ar bete, som jag underlåtit att försöka. Den enda pjes, som jag kunnat bearbeta efter Les nuits des Pere Lachaise var Le coucher dune etotles Följ milt råd och tag ur cgen fatabur då n nästa gång önskar skrifva ett dramatiskt stycke