Om förskottsföreningar och folkbanker. Den exempellösa framgång, som detta slag af föreningar inom få år vunnit; synnerligast i Tyskland, der den första af kretsdomaren Schultze, år 1850, i den lilla staden Delitsch upprättades, skulle redan med skäl tillvinna desamma en mer än vanlig uppmärksamhet; men denna uppmärksamhet kan icke annat än stegras till bifall och det varmaste erkännande, då man tagit kännedom om de enkla medel, som dessa föreningar erbjuda arbetaren att bereda sig en utvidgad verksamhet och ekonomiskt oberoende. I hvarje företag, som afser penningecirkulation och lånerörelse; ligger det en icke ringa fördel uti egandet af en större grunåfond eller rörelsekapital; men det är för bildandet af ifrågavarande förskottsinrättningar icke nödvändigt att förena ett mycket stort antal medlemmar eller åstadkomma ett synnerligen betydande rörelsekapital; om endast förvaltningskostnaden ordnas med en sparsamhet; öfverensstämmande med tillgångarne. Hufvudkällan för dessa föreningars rörelse och grundvalen för deras verksamhet bör städse utgöras af de medel, som -medlemmarne deraf insätta; men det erfordras alltid lång tid för att i större myckenhet uppsamla den arbetande klassens besparingar; ty det är just dessa som mest spridas och bäst gömma sig. Om man en gång kan komma derhän, att man med dem kan uppnå ändamålet, är det naturligtvis lyckligast; men att vänta derpå är endast att illa begagna sin tid och att emellertid förlora många fördelar: Med klar insigt härom — helst den ringa framgång, som äldre föreningar, med en verkningskrets inskränkt till deras egna tillgångar; haft; innehöll en allvarlig uppfordran att anlägga saken efter en större måttstock — hafva de tyska förskottsföreningarne bemödat sig att från den stora penningemarknaden till sig draga främmande kapitaler och att sålunda för den lilla industrien öppna samma kreditkällor, som den stora har att tacka för sin öfverlägsenhet. Såsom redan blifvit nämndt; bildas den grundfond; hvarigenom föreningarne verka; utom genom upplånade kapitaler, genom fortlöpande inbetalningar af hvarje enskild medlem; till dess ett visst för alla lika normalbelopp är uppnådt, hvilket, så att säga; utgör hans aktie i företaget: Så har man emellertid icke i Tyskland benämnt saken; då intet dokument utfärdas, så att icke heller öfverlåtelse till annan person kan ega rum; Man vill nemligen alltid försäkra sig, hvilka som äro medlemmar: Det inbetalda tillgodoföres deremot enhvar i föreningens böcker och benämnes hans Guthabena (behållning, affärsandel). Grundfonden är efter det anförda icke fast, utan stigande; emedan medlemmarne fullfölja inbetalningen på det normalbestämda beloppet: För öfrigt kan grundfonden förökas genom inträdandet af nya eller sjunka genom utträdandet af gamla medlemmar; ty afgåendet är fritt; emot förbindelse att ännu någon tid förblifva i den personliga ansvarigheten mot borgenärerne; Af sitt inbe talda kapital njuter hvarje medlem en årlig utdelning i förhållande till dess och den gjorda vinstens belopp; ty sedan något blifvit aflagdt till en reservfond, fördelas hela den öfriga vineten på medlemmarne. Om man härtill lägger att föreningarne blott utlåna medel till sina egna medlemmar; så torde, i det hufyudsakligaste, grunddragen af dessa inrättningar vara tecknade: