Dagens Nyheter – 22 januari 1867, sida 2

a med sig sjelf och sin omgifning som förut; och om han då och då kastade en blick åt höger eller venster, gjorde han det endast, för att upptäcka ett värdshus, der han kunde få något till bästa och en bäddad säng för ett pris, som icke öfversteg hans kassa. Ju längre han kom in i förstaden, desto tätare blefvo de spanande blickar han kastade omkring sig: Denna omständighet i förening med det förbållandet att han icke visste, det fotgängare, enligt föreskrifna reglor, skulle hålla sig på en viss sida af gatan; hade till följd att han råkade ut för flerahanda obehag. Ibland stötte han emot någon förbigående, ibland fick han sig en knuff, ibland kom han i ett alltför farligt grannskap med något butikfönster, ibland tvangs han af trängseln att stiga ned i en rännsten:; Alla dessa missöden fördrog han, utan att gifva sitt missnöje tillkänna på annat sätt än genom ett sakta mummel, hvarpå ingen gaf akt, till dess att slutligen det strå, som bräckte kamelens rygg, visade sig. En liten; trasig och smutsig gatpojke; som med full fart kom springande i motsatt riktning, stötte emot honom med sådan häftighet att han var nära att falla omkull: Stöten åtföljdes af detta tillrop: Se upp, drummel! Utan att svara; höjde vandringsmannen sin käpp; för att tilldela den oförskämde pojken ett slag; men denne hukade sig hastigt ned och undgick derigenom den honom tillämnade tukten: Den som haft den välviljan att söka aga honom blef deremot illa belönad, ty han fick en handfull gatsmuts midt i ansigtet på sig: Största