Dagens Nyheter – 22 januari 1867, sida 1

att göra, för att lindra den öfverhandtagande nöden. De båda männen åtskiljdes. Vi endast göra Thornway rättvisa, då vi upplysa att han icke ett enda ögonblick ångrade att han förkastat det förslag, som så försåtligt blifvit till honom framstäldt. Han tänktes knappast på saken, sedan han kommit för sig sjelf; ty han hade just icke något skarpt förstånd och kunde derföre ej rätt bedöma sin vän Mason. Han hade aldrig hört någet ondt sägas om denne, hvarföre han ansåg honom vara en hederlig karl. V Under det han gick på gatan, började han grubbla öfver sin egen ställning, Han kom ihåg sin hustru och sina barn och tyckte att dessa alltid varit en tung börda för honom. Huru många beqvämligheter skulle han icke ha kunnat bestå sig, om han ej haft dem att sörja för! Han hade fått försaka mycket under den tid, som förflutit, och stora försakeleer väntade honom sannolikt i framtiden. Allt hvad som funnits i hans stuga var redan försåldt eller pantsatt, och han ejelf och hans familj skulle troligen, åtminstone under den närmaste framtiden, komma att lida brist på det nödvändigaste. Hans hustrus helsa hade redan börjat blifva vacklande till följd deraf att hon under en längre tid njutit otillräcklig föda och sömn. Skulle hon angripas af någon svår sjukdom, skulle hennes öfveransträngda krafter blifva tillintetgjorda, hurudan blefve då icke hans belägenhet? — En sådan galning jag var, som gifte mig och frivilligt hängde ett lod om min hals; tänkte