Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 2

Det glada uttrycket i Thornways ansigte försvann plötsligen; och han sade: — Det är väl ingen olaglig handling; ni vill uppmana mig till? : — Olaglig! sade Mason i en ton af förakt: Det skulle roa mig att veta, hvad ni anser lagarne vara? Efter min tanke äro de påfunder af de rika; som derigenom hålla de fattiga bundna, så att de kunna göra med dem hvad de vilja: Lagarne! Tala icke om dem! Betänk blott att en rik-och en fattig som :begått samma brott att böta fem pund; den rike tager upp sin späckade börs och frågar om det är fem eller femtio, han skall betala, och sedan han lagt fram penningarne på domarebordet; går han stolt sin väg; under det avt den fattige; som icke har några pengar och derföre icke heller något menniskovärde; får krypa i kurran och sitta der tre månader; Lagarne! Tala för all del icke om dem. Jag blir nedslagen; så snart jag hör dem nämnas; och så blir eller bör hvarje hederlig man blifva. — Åhja,; det är sannt att många stadganden trycka hårdt nog på oss; fattiga stackare, sade Thornway; dock skulle jag icke vilja trotsa ölverheten genom att uppsåtligen öfverträda lagen. Min far var vaktmästare hos en sheriff, och han brukade ofta säga till mig: aeCharles, hvad du än må göra; begå aldrig någon olaglighet; det lägger jag dig på bjertat: Ty lagen är vårt värn, det är den vi ha att tacka för att det finns bröd och osti vårt matskåp. Nej; nej, Bil; jag tycker om att dricka, det medger jag, men jag har alltid hållit mig vid hvad . rätt är och det hoppas jag; att jag äfven hädanefter kommer att göra: (Forts:)