Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 1

Motsatserna eller Redlighet varar längst. af Francis H. Keppel. (Öfversättning från en prisbelönt engelsk roman.) (Forts. från föreg. Af.) Än Carely sjelf — huru fann han sig i sin nya, föga angenäma belägenhet? I början var han högeligen förbittrad; Stolt i medvetandet om sin oskuld, kunde han icke fatta huru det var möjligt att någon menniska satte denna i tvifvel. Han fann sig förolämpad, och han mätte golfvet i sin lilla cell med hastiga steg, utösande sin vrede mot de kalla känslolösa stenväggarne: När han sedan blef något lugnare; tog han de många omständigheter, som talade för hans brottslighet, i betraktande, och han måste tillstå att dessa omständigheter voro i hög grad besvärande. Dock hoppades han att allt, såsom, Annie förutsagt; skulle bli förklaradt inför domstolen, der så många menniskor skulle komimna i tillfälle att intyga, det han ständigt fört vn hedrande vandel; och att han ingalunda kunde. anses i stånd till att begå en så neslig bandling, som den för hvilken han var anklagad. Det ta var allt mycket förnuftigt tänkt. Men då hart, hunnit så långt i silt resonnemang, plägade hans tankar plötsligen rigtas åt ett helt an mat håll. Han erinrade: sig nemligen en mäng il märkvärdiga rättegångar, om hvilka