Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 1

Bland dem, som den värsta nöden drabbat; voro Charles Thornways hustru och barn: Alla deras möbler voro sålda: De flesta af dessa hade Mary ärft efter sin mor, och hon hade hållit dem kära, emedan tusen gamla minnen voro förknippade med dem; Dock hade hon, utan att uppgifva en suck afyttrat den ena för henne dyrbara saken efter den andra, för att köpa mat åt sina barn: Till och med de tarfliga sängkläder; hvarpå familjens medlemmar njutit hvila; försvunno och ersattes af halm. Under någon tid hushållade de strängt med bränslet, för att de skulle ha någonting att koka maten med. Men snart inträffade den dag, då det blef onödigt att iakttaga denna försigtighet. De hade icke längre någon mat att koka. En bit groft bröd, någon gång fuktad med litet sirap, men i allmänhet fullkoraligt torr, var det enda de hade att äta, Charles Thornway var visserligen em högst oordentlig man, men hade likväl ännu ej sjunkit så djupt i lastens afgrund, att han kunde anses ohjelpligen förlorad; Rå oeh obildad, som han var, och af naturen föga känslofull, bade han dock några goda egenskaper hvilka måste värderas. Han älskade sin kustru och sina barn — fastän på sitt vis kantänka. Det höga och ädla hos kärleken saknade han alla begrepp om; det kunde aldrig falla honom in alt göra en personlig uppoffring för sin familjs skull. Men man kan säga att han i allmänhet bemötte de sina temligen väl. Så ofia han var nykter, var han aldrig elak; och han kände sig helt belåten, då han såg dem glada och nöjda; utan att likväl vilja underkasta sig