Dagens Nyheter – 21 januari 1867, sida 1

ban läst eller hört talas, och som haft till I följd att oskyldiga personer måst utstå flerahanda svåra straff, emedan slumpen öfverhopat dem med så många ögonskenligen fullt bevisande omständigheter, att de icke förmått letasig ut ur den labyrinth, i hvilken de blifvit ställda; utan nödgats öfvergifva alla försök att försvara sig och — offrats. Ibland skrattade han åt sig sjelt för det att han var nog svag att skrämma upp sig genom dylika erinringar och fantasier; men det låg vid sådana tillfällen någonting vildt och onaturligt i hans munterhet. Något oftare harmades han öfver sin brist på fasthet i viljan, hvilken brist yttrat sig företrädesvis i hans svaghet för Ringer. Denne hade han bort öfvergifva, så snart han märkte att den lättsinnige mannen icke längre kunde hålla sig uppe; och för de lidanden han nu utstod hade han ingenting annat än sin föga prisvärda medgörlighet att tacka. Sedan han gjort dessa kloka reflexioner; om hvilka man endast kan anmärka att de kommo något för sent, beslöt han fullt och fast att städse hafva en öppen blick för den svaga sidan af sin karakter, ocu att bestämdhet för framtiden skulle utgöra hans valspråk: XIV. Under nära ett halft år hade de missnöjde arbetarne i Stamford varit sysslolösa. Stora hopar af arbetsföre män ströko omkring på gatorna eller stodo samlade i gathörnen; De sågo