Dagens Nyheter – 19 januari 1867, sida 3

samvetsgranna eller mera högsinta än de; hvilka icke gåfvo sig ut för att besitta någon utomordentlig intelligens; De kunde konsten att slå blå dunster i ögonen på folk — se der allt. Det fanns endast tre personer i staden; som voro öfvertygade om Carelys oskuld: Två ibländ dessa voro naturligtvis de verkliga brottslingarne: Det stod i beggederas förmåga att öppna fängelsets portar för den orättvist lidande genom att erkänna huruledes allt tillgått. Men Bill Mason var icke sådan att han hyste deltagande för en oskyldig, hvilken utstod smärlek och möjligen skulle komma att blifva bestraffad för ett brott, begånget af honom sjelf. Långt derifrån. Han ansåg för en lycka att Carely blifvit anklagad och att skenet i hög grad var emot denne: Derigenom vändes älla misstankar från honom sjelf, och han sökte, så godt han kunde; öfvertyga en och hvar, med hvilken han kom i samspråk; om Henrys brottslighet. Så här brukade han säga: — Denne man har alltid varit slipad. Afven nu har han; efter hvad det syns, ställt klokt till åt sig, genom att låta den andre syndarn gömma tjufgodset i sitt hem. Ringer var, såsom läsaren märkt, vida mindre förhärdad än hans raedbrottsling; han var egentligen hvad Carely origtigt ansågs vara; d. v. s. ett offer för de frestelser, hvari ban råkat genom umgänge med dåliga menniskor. Af naturen visst icke elak, men fallen för utsväfningar af alla slag och synnerligen svag till karakteren; hade han blifvit förledd till att hängifva sig åt den ena lasten efter den andra,