Dagens Nyheter – 19 januari 1867, sida 2

vit stulen från arrendator Hopkins i natt och dennes arbetare ha svurit på att de såge två personer i beteshagen: Vi ha bemäktigat oss den ena af dessa; denne ene är just George Ringer. Vi funno i hans hem hela gumsen med undantag af en bog; och jag är rädd för att -— jag skulle ej säga er allt detta, Carely, om jag icke högaktade er — jag fruktar att donna bog är just den som fattas, för avi komplettera den stympade kroppen. Nu har ni sjelf bekänt att ni fått den af Ringer, ni har icke sofvit hemma i natt; och ert påstående att ni varit här, tror ni er icke kunna bevisa. Om ni verkligen icke kan det, anser jag för min del, att juryn måste förkla ra er vara den andre brottslingen. — Jag en tjuf! utropade Carely förvånad. Jag som aldrig har beröfvat en medmenniska så mycket som en penny! — Jag hoppas; att allt skall bli vändt till -det bästa, sade koöstapeln i vänlig ton; ty jag vet; att ni haft ett godt rykte om er: Men mången bra karl före er har blifvit förderfvad genom dåligt sällskap. Dock, det är en sak, hvarmed jag icke har att befatta mig. Icke heller har jag varit berättigad att ställa dessa frågor till er. Hvad jag har att göra är enkelt nog, ehuru föga behagligt. Ni måste följa med mig. -— Jag följa med er? Hvart? — Till den embetsman, som skall anställa förhör med er. Jag vill icke göra er nedslagen; men min tro är; att ni blir ställd inför assis: domstolen: Lifvets moln äro lika talrika och digra som de; hvilka ibland undanskymma solen elle